Synonymer till vad

• 1. den bakre delen av underbenet || -en;
     pl. -er, äv. -or
• 2. en sorts stort fisknät, not || -en;
     -ar
• 3. (juridisk term, förr) vädjan, överklagande av dom || -et;
     pl. =, best. pl. -en
• 4. hålla vad eller slå vad satsa (pengar) på att man själv har rätt och motparten fel (om en åsikt, om vem som kommer att vinna en tävling eller dylikt) || -et;
     pl. =, best. pl. -en
• 5. vadställe grunt ställe i flod eller dylikt där man kan gå över till fots || -et;
     pl. =, best. pl. -en
• 6. frågande: vad heter du ?, jag vet vad du heter;
     vad ?, va ? hursa?
  7. relativt pronomen: han gör vad han vill
  8. i utrop: vad vi har det bra!

subst.

1. Igår fiskade de med vad.

• Betydelse: Grundt ställe i ström eller å, der man kan vada öfver.

  Synonymer: grund, bank, rev

1. 1. vad, på ben, Weste 1807, Berlin 1852; nybildning (kanske närmast från plural vader, liksom färg åtminstone delvis till färger) till tidigare vada, 16- o. 1700-t. (stundom ännu o. 1850), med plural nästan regelbundet vador; Sahlstedt o. några andra lexikografer ha däremot singular vade; från nyhögtyska wade, av fornhögtyska wado m. = fornsaxiska watho ds, o. de inhemska fornisländska o. fornnorska vǫdvi, muskel, köttrik del av kroppen, fornsvenska vaþve detsamma Enligt Lidén KZ 41: 396 besläktat med latin vatax, som har krokiga eller sneda fötter, vatius, böjd inåt, krokig, till en urindoeuropeiska rot. u̯a-, vara krokig, vartill väl t. ex. latin vārus, böjd utåt (Persson Wurzelerw. ss. 67, 174), jämför sanskrit ūrú-, lår, länd. I så fall samma betydelseutveckling som i lår, lägg, skänkel. Betyd.-skiftningen 'vad ~ muskel' förekommer i en del exempel hos Lidén IF 19: 366. — Ett annat nordiska ord för 'vad' är svenska dialekt kalv, fornsvenska kalve, fornisländska o. fornnorska kalfi, norska kalve; se kalv.
2. 2. vad, not, stort nät, fornsvenska vaþ f. = norska vad, danska vod n., medellågtyska wate, medelhögtyska wate, wade f. (nyhögtyska wate), av urgermanska *waðō-, jämför fornisländska o. fornnorska vaðr m., metrev, o. det finska lånordet wata, nät; besläktat med lett. wad(u)s, stort nät, fornslaviska nevodŭ, nät. Enligt Lidén Stud. s. 29 med flera till urindoeuropeiska roten au̯edh i litauiska áudmi, väver, och så vidare, till en enklare bas ve i sanskrit váyati, väver, flätar, forngrekiska ḗtrion, ränning, väv; jämför vase 1, vad, ydd. Uhlenbeck med flera föra ordet till urgermanska *weð- i gotiska gawi-dan, binda, fornhögtyska wetan. Enligt Kock Sverige ljudh. 1: 362 vore däremot vad egentligen identiskt med våd, o. dess a berodde på inverkan från medellågtyska — Med avseende på betyd.-växlingen 'fläta' o. 'väva' se under väva slutet.
3. 3. vad, fornsvenska vaþ jämte væþ (dativ pl. -ium), vad, vädjande, vadepenningar, pant = fornisländska o. fornnorska veð, pant med mera, danska ved (i slaa til veds, hålla vad), gotiska wadi, fornsaxiska weddi, fornhögtyska wetti (nyhögtyska wette), anglosaxiska wedd; i allm. 'pant, fördrag, vad'; av urgermanska *waðja- n.; besläktat med (knappast, såsom också antages, lånat från) latin vas (genitiv vadis), borgen, litauiska vadů'ti, inlösa en pant, och så vidare o. enligt somliga även med det till härledningen mycket omtvistade forngrekiska á(p)ethlon, ãthlon, kamppris. Jämför gage. — I äldre nysvenska sätta i vad, sätta på spel (jämför spel). — Om saknaden av omljud i fornsvenska (sv.) jämför Lindroth IF 35: 299 f. — Avledning: vädja, se d. o.
4. 4. vad, pronom., i svenska dialekt även hot, fornsvenska hvadh, hvat = fornisländska o. fornnorska hvat, norska kvat, kot, hot med mera, danska hvad, fornsaxiska hwat, fornhögtyska (h)waz (utt.: -s; nyhögtyska was), anglosaxiska hwæt (engelska what), gotiska hva (med bortfall av slutkons, i obeton. ställning) = urindoeuropeiska *kᵘ̯od i latin quod, sanskrit kad; neutr. till urindoeuropeiska *kᵘ̯o- i sanskrit, litauiska kas, vem, latin quī (av *kᵘ̯oi), forngrekiska po-, forniriska co-, gotiska hvas, anglosaxiska hwá, fornsvenska h(v)a(r) (se ho); jämför fornhögtyska (h)wër (nyhögtyska wer). Se för övrigt vadan, vem, pron. o. adverb var, vi 2. — Jämför urindoeuropeiska *kᵘ̯i- i latin quis, quid, vem, vad, forngrekiska tís, tí; sanskrit kím, vad, fornslaviska čĭ-to, och så vidare — Fornsvenska hvat har i obeton. ställning givit hvadh (liksom t. ex. þæt, det, blivit þædh), varav nysvenska vardagligt va? (liksom vardagligt de, dä). — Förr i delvis annan användning än nu, t. ex. i fornsvenska: 'huru' i frågesatser o. utrop, t. ex. 'hwat west tu thæt'; i fornsvenska: 'varför?', även i äldre nysvenska, t. ex. gamla bibelövers.: 'Hvad kallen I mig Herra, Herra', 1687: 'hwad dröijer Iag?', Bellman Fredm. ep. nr 40: 'Hvad står du och trampar!'; i äldre nysvenska o. allmänt t. ex. hos Gustavianerna i betydelse 'vad för (en), vilken, vilka', t. ex. i gamla bibelövers.: 'på hvad dag du deraf äter, skall du döden dö', Gustaf III: 'Hvad skön upptäckt', 'Hvad grundlig lärdom' och så vidare — I förbindelse med eller förr i betydelse 'vare sig-eller', fornsvenska hvat-ælla (æller), motsvarande t. ex. Bureus, eller fornsvenska hvat hælder — ælla, motsvarande t. ex. Brasck 1648: 'Hwadh eller han är högh eller lågh'.
5. 5. vad, vadställe, fornsvenska vaþ = fornisländska o. fornnorska vað, äldre danska o. danska dialekt vad, medellågtyska, fornhögtyska wat, anglosaxiska wæd, av urgermanska *waða- n., jämför latin vadum ds.; till verbet vada, fornsvenska vaþa (imperfekt vodh för ljudlagsenligt *ōdh = fornisländska o. fornnorska óð; jämför gamla bibel översättningslån: 'wad [imper.] öfwer floderna'), vada, gå, utbreda sig (om livlösa ting) = fornisländska o. fornnorska vaða, danska vade, medellågtyska waden, fornhögtyska watan (nyhögtyska waten), anglosaxiska wadan (engelska wade), av urgermanska *waðan, st. verb, i avljudsförh. till latin vādere, skrida, gå (se vademecum), jämför vadāre, vada (det senare denominativt av vadum n.). Jämför vass 1, Alvastra. — Avledning: fornisländska o. fornnorska veðill, vaðill, vǫðull, vadställe, grund (= norska vaul, vodl), vartill bland annat ortnamn fornsvenska Vædhla, nu Väla Västergötland, Närike, Södermanland, Uppl. (egentligen plural liksom t. ex. Floda, Stranda, Strömma, Vada o. m. a.), Väle Östergötland, danska Vejle och så vidare, eller fornsvenska Vædhlabodha, nu Värlebo Långemåla sn Klm. 1.; se för övrigt författare Sjön. 1: 734 f.