Svenska Synonymer
Välj en ordbok


Svenska Synonymer
Välj en ordbok


Visar resultat för vår, menade du vi?

Vill du föreslå ett nytt ord eller rapportera ett fel?

Vad betyder vår?

Bygger på Bonniers svenska ordbok av Peter A. Sjögren, Iréne Györki och Sten Malmström, 10:e upplagan 2010

Om det rör sig om två olika ord med samma stavning så markeras detta med en skiljelinje, se t ex ”negativ”.

Uttal skrivs alltid inom klamrar [-]. Ibland ligger uttalet i texten men oftast under rubriken ”Hur uttalas?”.

Streck under bokstav innebär att det är där betoningen på ordet ska ligga.

||-tecken markerar att böjningsändelse följer. Ändelserna ska läggas direkt till uppslagsordet: ”ring … || ‑en; -ar” ska uttydas: ”(en) ring bestämd form singularis ringen, obestämd form pluralis ringar”. Om uppslagsordet ändrar form vid en viss böjning, skrivs hela ordet eller åtminstone stammen om, t.ex. ”jätte -n; jättar”, ”överförd ‑fört.” Ord som slutar på –are är dock undantagna från denna regel.
Det finns en del inkonsekvenser på det här området, orsakade av sparsamhet med utrymme i boken, i det här fallet att inte sätta ut identiska böjningsuppgifter flera gånger i en artikel. Regeln i de allra flesta fall är att en punkt ”ärver” böjning uppåt i texten, d v s om det ligger en böjning under punkt 2 men ingen under punkt 1 så gäller punkt 2:s böjning för båda, men regeln är alltså inte 100-procentig.

Hur används ordet vår?

pron.

  1. Zombieexperten Herman Geijer förklarar hajpen med vår rädsla för det som inte går att kontrollera.

    Denna artikelserie är tvärtom föranledd av det uppenbara faktum att vi numera tycks besatta av vår historia.

    Utredningen är bara ett exempel bland flera på oförmågan att hantera vår tids utmaningar mot en effektiv alkoholpolitik.

    Från vår sida ser vi tre huvuddrag som en sådan strategi måste innehålla: Låt städerna utvecklas.

    Tyskland är fortfarande utan jämförelse vår största exportmarknad.

    Däremot står det sämre till med andra främmande språk som talas i vår närhet.

    Eller andra blodtörstiga beräknande män ur vår historia.

    Kajsa Ekis Ekman skriver om vår tids paradoxala längtan.

    Det innebär att den i princip förklarar vår egen existens.

    Det verkar vara viktigare att fundera över eventuella brister i den finska skolan än att fundera över hur vår skola kan bli bättre.

subst.

  1. Jag längtar till vår!

    Blommarna knoppas när det är vår.

    Han har redan upplevt sin vår.

Not: Ordklasser och siffror hänvisar till synonymordboken överst. Exempelmeningarna kommer i huvudsak från svenska dagstidningar, tidskrifter, romaner, wikipedia och SVT.

Mer innehåll nedan
Fortsätt scrolla

Historik för vår

  1. 1. vår, poss. pronom., i dalm. även *ōr (jämför nedan), fornsvenska vār = fornisländska o. fornnorska várr (or-), danska vor (i äldre danska o. i nydanska talspråk vores med sekundärt -es). Man vill mycket ogärna skilja detta ord från de övriga urgermanska: gotiska unsar, fornhögtyska unsêr (nyhögtyska unser) fornsaxiska ûsa-, -e, anglosaxiska ús(s)er, úre (engelska our), till uns- i oss. Sannolikt har i äldre tid böjningen varit: (isl.) nom. singular m. *unnarr (av unʀ-, med grammatisk växling av uns-), dativ órum, plural nom. órer (av *unʀ-reʀ), där *unnarr ersatts av *ōarr eller *ūarr (jämför yð(v)arr : yðrum), varav várr. Den tvåstaviga formen finnes i gotländska ævar, enligt Noreen av *ūar. Se (Noreen o.) Friesen Nordiska språkh. 1: 63 f. (med litter.). — I alla händelser säkerligen ej, såsom stundom antagits, till pron.-stammen u̯e (se vi 2); ej heller (med Brugmann Ber. d. sächs. G. d. W. 1908, s. 11 f.) av urgermanska *nǣra- (jämför iriska nār) med v för n efter pronom. vi. — Nom. våran (dialekt o. vard.), i t. ex. 'våran prost', utgår från en analogiskt uppkommen ackus. singular maskulinum (yngre fornsvenska vāran), vartill, med våran uppfattat som ett adjektiv på -an, neutr. vårat; dialekt vånn, vår, från den normala fornsvenska ackus. vārn. — Genitiv singular m. fornsvenska vārs kvarlever i vissa uttryck, varom under vaserra.
  2. 2. vår (årstid), fornsvenska vār f. = fornisländska o. fornnorska vár n., norska vaar m. o. n., danska vaar c. (förr även n.), utan motsvarande i gotiska eller väst-germ. språk, av urgermanska *wǣzra- = urindoeuropeiska *u̯ēs-ro-, varav latin vēr n.; jämför forngrekiska éar (av *u̯esar), sanskrit vasar, tidigt, avestiska vañri-, vår (av *vasri-), armen. garun (av *vasr-), litauiska vasarà, sommar, samt med n-avledn. sanskrit vasantá-, vår, fornslaviska vesna, sommar, osv.; alltså en gammal indoeuropeisk beteckning; för övrigt ett av de icke så få nordiska ord som först i utomgerm. språk ega närmare anknytning (se agn 2, får, vämjas, årder). Föres ofta till roten au̯es, lysa, jämför öster. — Det är kanske ej en tillfällighet, att ordet bildats med r-avledn. liksom sommar o. vinter. — Mytologisk innebörd har sammansättning i västsvensk dialekt våroxe, om dallringen i luften, då jorden vår och sommar starkt uppvärmes av solen; jämför våroxen dricker, går, ryker, Rietz, Jungner Gudinnan Frigg o. Als härad s. 204; i Ydre hd Östergötland: solhjort, soloxe; tydl. ett minne av en växtlighetsdemon, jämför föreställningarna om bäckahästen, gloson, urkon, ärtak(a)tten med mera — Ett, som det förefaller, inhemskt ord för 'vår' ingår i forngutniska lāþigs, om våren, svenska dialekt lådi(n)g, lade, låe med mera, vår, vårtid, från Norrl., Sveal. o. Vrml.; jämför Rz s. 387, Lindroth Språk o. st. 12: 91. Enligt en ganska bestickande hypotes av Björkman Anglia Beibl. 29: 336 är dock ordet (möjligen på 1200-t.) lånat (antagl. i samband med pälshandeln) från medelengelska uttryck ss. our ladye in march, þe lady in lent, 'Lady-day', Vårfrudagen. — Om en annan urgermanska beteckning för 'vår', nyhögtyska lenz och så vidare, se under lång. Jämför för övrigt nyhögtyska frühling: früh, tidig (se frukost), o. franska printemps, av latin prīmum tempus, egentligen: den första tiden, som erinrar om svenska dialekt framtiden Skåne i samma betydelse — Avledning: verbet våras, motsvarande fornisländska o. fornnorska vára(st), norska vaarast, medan somra (-s) o. vintra endast förekomma i dialekt (dock förtjänta att upptagas i riksspråk, såsom också stundom sker i poesi). Fornisländska o. fornnorska o. norska ha även hausta, bliva höst, vars östnord. motsvarande hösta o. høste däremot betyda 'skörda' (i svenska dock med dialekt anstrykning utom i inhösta).

Not: Texten bygger på "Svensk etymologisk ordbok" av Elof Hellquist. Utgiven 1922. Ändringar har gjorts för denna digitala utgåva av Sinovum Media. Fel förekommer på grund av maskinell inläsning av texten.

Rösta på användares bidrag

Är hinta en bra synonym till ordet tipsa?

Här kan du rösta på bidrag från andra användare. Dina röster hjälper oss att avgöra vilka bidrag som ska läggas till i ordboken.

Du kan ge bidraget en positiv, negativ eller blank röst. Du kan rösta på så många bidrag du vill. När du har röstat på ett bidrag kommer du automatiskt att få ett nytt bidrag att rösta på. Om det inte finns några fler bidrag att rösta på försvinner den här rutan.

Tack för att du hjälper oss att göra vår levande ordbok bättre!

Mina sökningar

    Dagens namnsdag

    Åke

    Nordiskt namn som kommer från det forntyska namnet Anchio: lillefar.

    Besläktade namn: Åge

    Mest sökta

      Hur böjs vår?

      substantiv
      singularplural
      obestämd formbestämd formobestämd formbestämd form
      nominativen vårvårenvårarvårarna
      genitiven vårsvårensvårarsvårarnas