Synonymer till stad
Vill du föreslå ett nytt ord eller rapportera ett fel?
Vad betyder stad?
- stadkant (se detta ord) || -en;
-er
- stadkant (se detta ord) || -en;
- (ålderdomligt ord, i några uttryck(et)) tillflyktsort: ingen varaktig stad (Bibeln);
jämför fristad || en s.
- (ålderdomligt ord, i några uttryck(et)) tillflyktsort: ingen varaktig stad (Bibeln);
- (större) tätort med samlad, mer eller mindre planmässig bebyggelse;
(före 1971) den 'högsta' typen av kommun, med (tidigare) speciella rättigheter och skyldigheter;
(fortfarande i en del sammansättningar) stadsbibliotek, stadspark, stadsteater, hamnstad;
gå på stan, åka (in) till stan (om staden som en plats för liv och rörelse). Anm.: Stockholm med flera kommuner betecknar sig numera åter som stad utom i vissa sammanhang där kommunallagstiftningen lägger hinder i vägen || -en el. stan;
pl. städer
- (större) tätort med samlad, mer eller mindre planmässig bebyggelse;
Bygger på Bonniers svenska ordbok av Peter A. Sjögren, Iréne Györki och Sten Malmström, 10:e upplagan 2010
Om det rör sig om två olika ord med samma stavning så markeras detta med en skiljelinje, se t ex ”negativ”.
Uttal skrivs alltid inom klamrar [-]. Ibland ligger uttalet i texten men oftast under rubriken ”Hur uttalas?”.
Streck under bokstav innebär att det är där betoningen på ordet ska ligga.
||-tecken markerar att böjningsändelse följer. Ändelserna ska läggas direkt till uppslagsordet: ”ring … || ‑en; -ar” ska uttydas: ”(en) ring bestämd form singularis ringen, obestämd form pluralis ringar”. Om uppslagsordet ändrar form vid en viss böjning, skrivs hela ordet eller åtminstone stammen om, t.ex. ”jätte -n; jättar”, ”överförd ‑fört.” Ord som slutar på –are är dock undantagna från denna regel.
Det finns en del inkonsekvenser på det här området, orsakade av sparsamhet med utrymme i boken, i det här fallet att inte sätta ut identiska böjningsuppgifter flera gånger i en artikel. Regeln i de allra flesta fall är att en punkt ”ärver” böjning uppåt i texten, d v s om det ligger en böjning under punkt 2 men ingen under punkt 1 så gäller punkt 2:s böjning för båda, men regeln är alltså inte 100-procentig.
Mer innehåll nedan
Fortsätt scrolla
Nästkommande ord
Liknande ord till stad
stad i sammansättningar
Hur används ordet stad?
Förra året krympte samtliga församlingar i Stockholms stad sin medlemsandel.
Annars är Paris en i högsta grad promenadvänlig stad även för den som sitter i rullstol.
- Det är en jättefin stad där religionen har en naturlig plats.
Några utförde dagliga muslimska ritualer och hade vallfärdat till islams heliga stad Mekka.
Jag har inte hittat någon annan stad som har kombinationen som gör Göteborg till ett så suveränt ställe att bevaka stor sport i.
Om Sverige vinner i dag är det dags att byta stad igen.
Representanter från Sundbyberg stad och Drömsommarjobbet är jury.
Den forna stora industristaden Detroit är den största stad i USA som hittills begärts i konkurs.
Och eftersom konkurrensen är mindre får konserten eller matchen eller mästerskapet all uppmärksamhet och känslan att man är i en stad där något stort ska hända stiger ännu mer.
Hon hade inget körkort i en stad där man inte kan ta sig någonstans utan bil.
För mig är det viktigt att hitta en varaktig stad där jag kan få frid.
- Undrar om det finns något knep för att få till en bra stad på sin väv?
Not: Ordklasser och siffror hänvisar till synonymordboken överst. Exempelmeningarna kommer i huvudsak från svenska dagstidningar, tidskrifter, romaner, wikipedia och SVT.
stad i ordbok från 1870
Källa: "Svenska språkets synonymer" av A.F. Dalin. Utgiven 1870.
Vissa ändringar har gjorts för denna digitala utgåva av Sinovum Media.
Historik för stad
- 1. stad, i vissa användning inhemskt, i andra lånat, motsvarande fornsvenska staper m., ställning, stånd, stannande; ställe, ort, stad med mera = fornisländska o. fornnorska staör ungefär detsamma, norska stad, ii. danska stad, sled, danska stcd (n.), med e från plural, möjligen på grund av inflytelse från l nyhögtyska, gotiska släps (geni t. stadis), fornsaxiska stad o. stedi f., medellågtyska stat (-rf-, o. stede; jämför ståthållare), fornhögtyska stat (nyhögtyska stadt o. stält i t. ex. anstått), fornhögtyska stali, medelhögtyska stele (nyhögtyska ställe), anglosaxiska stede m.; i allm.: ställe, plats, i medelhögtyska, nyhögtyska o. medellågtyska även: stad, vilken betydelse från medellågtyska o. nyhögtyska inkommit i sv.; jämför by o. uppstad. Av urgermanska *stadi- = urindoeuropeiska *st(h)9ti- = sanskrit slhiti-, stående, ställe, fasthet, forngrekiska stdsis (med s av t som i basis = bas 4), latin statim, strax, egentligen: på stället (till *stati-; se nedan); jämför latin status, ställning (varav stat l, 2 o. ståt). - Det inhemska stad kvarlever i uttryck var och en i sin stad, i någons stad och ställe, i bostad (fornsvenska b östaper = fornisländska o. fornnorska båsladr osv.), gödselstad samt i en mängd ortnamn (se -stad 2; dock icke i en del stadsnamn på -stad). - Sverige dialekt på stan, strax, på stället, motsvaras av fornisländska o. fornnorska d stadinn, danska paa stedct, medellågtyska uppe (der) slede, medelhögtyska uf der stele (men nyhögtyska au f der slelle). Jämför fornsvenska i stadh = fornisländska o. fornnorska i staÖ, äldre danska i stad, medelhögtyska in stele', jämför latin illico detsamma, av in loco (till locus, ställe; se lokal), ävensom latin statim, strax (egentligen ackus. av ett med stad e ty m öl. identiskt *stati-, med utvidgningen statio = station), o. spanska luego detsamma (av latin loco). Se för övrigt åstad. - Härjämte en neutral o. maskulin a-stam: urgermanska * släpa- = fornsvenska stadh, sjö-el. åkant, svenska dialekt stad (även f.), norska siad n. o. m., fornsaxiska stath m., strand, fornhögtyska siad n. (o. stado m.; jämför nyhögtyska geslade), anglosaxiska stced m. o. n., gotiska släp n. (jämför under Stedingk), ett allmänt urgermanska ord; vidare: en luö-stam: urgermanska *stapwö- = fornisländska o. fornnorska stod (genit -var) f., landningsplats (jämför under stanna), ävensom ett urgermanska adjektiv *släda-, stående fast, varom under städja. - Närmast avlett av detta adjektiv är väl fornsvenska stapi, ställning eller fot för stockkupa = gotiska -stapa i lukarnastapa, ställ för oljelampa, etymologiskt identiskt med fornisländska o. fornnorska stadi, stack, norska siade detsamma Fht}^. stado, strand (jämför nyhögtyska gestade) är en /?-stamsutvidgning av likbetyd, fornhögtyska stad j = gotiska släps. - Stadfästa, fornsvenska stap-fcesta = fornisländska o. fornnorska stad festa, danska stadfceste, äldst: j fästa vid ett bestämt ställe; till fornsvenska slap-I faster och så vidare, fäst vid ett bestämt ställe, stadig, fast. - Stadshus, Spegel 1712: 'Guildhall, Stadshuset i London'; 1749: 'Rådhuset . . (och) det där utmed 113^88 uppförda Stadshuset (i Göteborg)', jämför nyhögtyska stadlhaus, -keller, f ra. hotel de ville. Det forna Kastenhof i Sthlm (å Hotell j Rydbergs tomt) kallades, enligt vad som j uppgives, under 1600-t. någon gång Norrmalms stadshus. Det moderna stadshusets (t. ex. Sthlm, Trollhättan) uppgifter fyllas i regel ännu till en del av rådhuset; med de äldre stadshusen är (eller var) hotell- eller restaurationsrörelse förenad. - Om andra urgermanska ord för 'stad, urbs, oppidum' se borg, by o. Tuna. Om ryska gorod, stad, se gård; om likbetyd: forngrekiska polis se politik, om forngrekiska dsty se Vist. En i öster vida spridd beteckning för 'stad' är fornslaviska mésto osv.; liksom latin nrbs o. oppidum av ej fullt säkert fastställd härledning (se resp. Bern eker o. Walde). Samin-doeur. uttryck för stadsanläggning saknas.
- 2. -sta(d) i en mängd svenska ortnamn, fornsvenska -sladhir (-a, -uni; om efterledens behandling se Wigforss Ark. 35: 209 f.), plural till stad l i betydelse 'ställe'. Egentligen flera lager, av vilka det talrikaste innehåller personnamn, t. ex. Alvesta (fornsvenska Alvestadha, till fornsvenska personn. Alver), Finsta(d) (till personn. Finn), Furing -stad Östergötland (fornsvenska Furinsta, Furungstadh, väl till Furung, en av Furungarnas släkt, jämför Fyrunga Västergötland o. författare Ortnamn på -inge s. 31), Gistad (fornsvenska Gislasladha, till personn. Gisle), Herr stad Östergötland, fornsvenska Hirikstadh, till fornsvenska personn. Hink, men Herrestad Södermanland, fornsvenska Hairidssta, till personn. *Ha*rridh, o. samma namn i Ska. (forndanska Hcvrvidssladh) till personnam- net Hcervidh, Jär resta cl (se under jarl), Kalvestad (ej till djur n. kalul), Otterstad (se Ottar), Ramsta (till fornsvenska per son n. Ram), Rings ta (d) Östergötland (möjligen till personn. Ring; kanske dock snarare efter de nära gården befintliga i ringar ordnade, cirkelrunda stensätt-ningarna, varom se författare Ortnamn på -by s. 120, i så fall till ett annat lager), Sjögesta(d)(fsv. Sighwaldsstadha; se Sig-), Skepperstad (ej direkt till skepp; se detta ord slutet), Skällingstad (se sköld slutet), Skollersta (se d. o.), Styrstad Östergötland (fornsvenska Stydhilstadha, till ett personn. "Stijdhil), Sövrstad (se Sig-), Tollstad Östergötland (se under Tolv), Unnerstad Östergötland (fornsvenska Öndastadh, till personn. Ond, sammandragen form av Övind = fornisländska o. fornnorska Eyvindr], Vangstad Östergötland (se under Vagnhärad), Vickensta (se under viking), Virestad (se d. o.), Örsta(d) Östergötland, Närike (fornsvenska Örikssiadh, till personn. Örik), Österstad Uppl. o. Östergötland (till fornsvenska personnamnet Öste; alltså ej till väderstrecksbeteckningen öster!) och så vidare Ett stort antal av dessa namn innehålla personnamn, som för övrigt äro okända från historisk tid, t. ex. Skrap-, Vrigsta(d) (i vissa fall kanske dock vanliga appellativer). — Namnen av denna typ äro spridda över så gott som hela Norden; de äldsta synas härstamma åtminstone från den äldre järnåldern; kanske äro somliga betydligt tidigare; men nya sådana ha bildats till omkring år 1000. — Till denna typ höra blott ett par av de nuvarande stadsnamnen på -stad (dock sannolikt till den mera fåtaliga grupp, där första leden icke är ett personnamn), t. ex. Halmstad o. Ystad (jämför Båstad), där alltså senare leden äldst betytt ej 'stad' utan 'ställe'; sålunda av samma slag som t. ex. Vattensta Uppl., fornsvenska Vatnasta, o. Vanstad, fornsvenska Vainstatha, Färs hd Ska. De övriga stadsnamnen på -stad äro jämförelsevis unga, med senare ledens betydelse från tyskan, t. ex. Filipstad, Marie stad och så vidare (se under de resp. namnen). — Ortnamn på -sta(d) ligga till grund för en del familjen., såsom Blackstadius, Frestadius, Orstadius, från tider, då de latiniserande bildningarna florerade. Däremot förekomma mycket sällan familjenamn av gårdnamnet i oförändrad gestalt. Annorlunda i Norge, Danmark o. Tyskland; jämför t. ex. Melstéd, danska Örsted, ävensom de svenska på -stedt, av vilka de äldsta ha tyskt ursprung, men sedan åtskilliga nybildats på svenskt område, t. ex. Ramstedt efter Ramshyttan Västmanland, Quennerstedt (se d. o.), Skarstedt efter Skara Västergötland, Walmstedt efter Valmestad, Zetterstedt (se säter). Jämför E. H. Tegnér i Nordiska tidskr. 1882 s. 124.
Not: Texten bygger på "Svensk etymologisk ordbok" av Elof Hellquist. Utgiven 1922. Ändringar har gjorts för denna digitala utgåva av Sinovum Media. Fel förekommer på grund av maskinell inläsning av texten.
Rösta på användares bidrag
Här kan du rösta på bidrag från andra användare. Dina röster hjälper oss att avgöra vilka bidrag som ska läggas till i ordboken.
För mer information, klicka på informations-ikonen nedan.
Här kan du rösta på bidrag från andra användare. Dina röster hjälper oss att avgöra vilka bidrag som ska läggas till i ordboken.
Du kan ge bidraget en positiv, negativ eller blank röst. Du kan rösta på så många bidrag du vill. När du har röstat på ett bidrag kommer du automatiskt att få ett nytt bidrag att rösta på. Om det inte finns några fler bidrag att rösta på försvinner den här rutan.
Tack för att du hjälper oss att göra vår levande ordbok bättre!
Mina sökningar
Dagens namnsdag
Engelbrekt
Tyskt namn med betydelsen lysande spjut.
Besläktade namn: Ingbert
Mest söktaföregående vecka
Hur böjs stad?
| singular | plural | |||
|---|---|---|---|---|
| obestämd form | bestämd form | obestämd form | bestämd form | |
| nominativ | en stad | staden | städer | städerna |
| genitiv | en stads | stadens | städers | städernas |
| singular | plural | |||
|---|---|---|---|---|
| obestämd form | bestämd form | obestämd form | bestämd form | |
| nominativ | en stad | staden | stader | staderna |
| genitiv | en stads | stadens | staders | stadernas |