Sju miljoner lappar och ett helt dolt Sverige
Institutet för språk och folkminnen, Isof, förvaltar dialektordsamlingar som består av drygt sju miljoner ordlappar. Varje lapp beskriver ett enda dialektord från en viss plats i Sverige – med uttal, böjning, betydelse och ofta en exempelmening. Det är, kort sagt, en språklig skatt av nästan ofattbar storlek.
Och det som gör samlingarna så fascinerande är att de många av de största ordgrupperna handlar om vardagslivet: mat, växter, djur, redskap och natur. Alltså precis det vi rör, äter och trampar på i vardagen. Här gräver vi vidare i några exempel.
Granbarren i strumpan: dorgnålar
Tänk dig scenen: julen är över, granen har burits ut, men små gröna nålar dyker fortfarande upp i strumporna veckor efteråt. I standardsvenskan kallar vi dem granbarr. I övre Norrland – Lappland, Norrbotten, Västerbotten och Ångermanland – heter de dorgnålar.
Efterleden -nålar är lätt att förstå: barren sticker som nålar. Förleden dorg- är mer svårtolkad, men ordet som helhet fångar barrens mest påtagliga egenskap i vardagen. Standardsvenskans granbarr är botaniskt neutralt. Dorgnålar ger en betydligt mer konkret bild av de stickande barren.
Potatisen med tre namn
Få matvaror har så många dialektala namn som potatisen. Här är några:
- Pärer – ett vanligt dialektord för potatis i stora delar av Norrland och även på andra håll i landet. Eftersom ordet liknar päron uppstår ibland komiska missförstånd mellan dialekt- och riksspråkstalare.
- Pantofflor – skånskt dialektord. Ursprunget är tyskan: Kartoffel blev via lågtyska till pantoffel, som i Skåne landade som pantofflor om just potatis.
- Potäter – ålderdomlig böjningsform, belagd i bland annat Västergötland (Ulricehamn) och Blekinge (Karlskrona).
Och moset? I Ångermanland heter det pärstampa. I Värmland säger man joapelstamp. Båda orden har tillredningen inbyggd: stampa beskriver exakt hur potatisen bearbetas.
Vill du utforska fler synonymer till potatis? Synonymer.se listar bland annat jordpäron, kartoffel och knöl – ett tydligt bevis på hur många olika benämningar samma råvara kan ha.
Bôna i backen och sparkar med stålmedar
I Göteborg kallades barnens hemmasnickrade kälkar – enkla, utan ratt – för bôna under första halvan av 1900-talet. Isof beskriver i sin dialektblogg hur kälke, spark och släde haft olika benämningar beroende på var i Sverige man bor, och att dessa namn speglar hur man faktiskt hanterade snö och is. I Västerbotten skiljer man på tresparkar (med trämedar) och järnsparkar (med stålmedar). Ett enda ord – kälke – räcker inte i en värld där vinterfärden var en fråga om överlevnad.
Stickelbär, sorkar och andra gömda ord
- Stickelbär – dialektalt och ålderdomligt ord för krusbär, belagt sedan 1630-talet. SAOB kallar det "numera blott bygdemålsfärgat". Namnet syftar tydligt på buskens taggar – det sticks när du plockar.
- Vand – dialektalt ord för sork, utbrett från Småland till Lappland. I Jämtland kan vattensorken heta vattenvad, i Dalarna vattval. Jordbrukare skilde noggrant på sorkar efter habitat, och orden speglar det.
- Mask, mack, mark – i Östergötland och Södermanland kunde mask syfta på småkryp i allmänhet, inte bara daggmask. Formerna mack och mark visar hur fornsvenskans maþker omformats lokalt.
Varför försvinner orden?
Tre faktorer har drivit fram variationen: geografisk isolering, lokala näringar och vardagspraktik. Samma tre faktorer har också drivit förlusten. När Sverige urbaniserades, när tv och skola spred rikssvenskan, och när föremålen själva försvann – slädtyper, linberedningsredskap, hemmagjorda kälkar – dog orden med dem.
Isof:s dialektblogg konstaterar att "dialektologi ofta beskrivits som en stödvetenskap till språkhistoria". Men samlingarna är lika mycket etnografi: varje ordlapp berättar om ett levnadssätt.
Många blandar ihop dialekt och slang – men skillnaden är viktig. Dialekter är knutna till en viss plats eller region, medan slang snarare är knutet till grupper, generationer eller sociala sammanhang. Kolla synonymerna till dialekt.
