|
|
Sverige fyller 500 år* och 'Du gamla, du fria' sjungs i slott och koja i vårt avlånga land. Nationalsången från 1844 innehåller några gamla och poetiska uttryck. Språket och stavningen har visserligen moderniserats, ’fjellhöga’ har blivit fjällhöga, ’helsar’ hälsar, ’vänsta’ vänaste, ’öfver’ över och ’ack, jag vill lefva’ har blivit ’ja, jag vill leva’. Men refrängen innehåller ett ord som många nog inte begriper idag. Och av en händelse är det exakt 500 år gammalt, åtminstone i skrift (enligt Svensk ordbok). Vi pratar förstås om det högtidliga ängd i ’dina ängder gröna’.
En ängd är inte, som man kan tro, en äng, utan en trakt, nejd eller byggd. Precis som danskans egn härrör ordet från lågtyskans jegen (trakt), besläktat med franskans contrée (och engelska country, 'land'). Det förekommer i vissa äldre poetiska fraser som de himmelska ängderna och de saligas ängder. Båda har använts för att hänvisa till en paradisisk tillvaro efter döden och särskilt som synonym till de elyseiska fälten, som i grekisk-romersk mytologi väntade goda människor efter döden.
*Om man räknar från 1523 då Gustav Vasa blev vald till kung. |
|
|
|
|
