Bautastenar och ljudhärmande ord fån serietidningarnas värld

28 februari 2024

Det språkliga nyhetsbrevet från den digitala ordboken

Lördag 2 mars är det Serietidningens dag. Vi tar tillfället i akt att titta närmare på serietidningarnas avtryck i språket. Ett av de mest utmärkande språkdragen i serietidningar är ljudhärmande (finare uttryckt: onomatopoetiska) ord som ”ka-pow”, "smack", ”splash”, med mera. Uppfinningsrika översättare har också gett oss bevingade ord, fraser som börjat användas även i andra sammanhang. Vem har inte hört Kapten Haddocks invektiv ”bomber och granater” eller om landet Långtbortistan i Kalle Anka & Co? Nedan bjuder vi på ett axplock av uttryck från serietidningarnas värld och berättar historien om det en gång populära förstärkningsordet "bauta". Och allra längst ner kan ni läsa om skottdagen 29 februari.

NÄR VI SA "BAUTASTOR"

På 80- och 90-talen kunde man höra barn och unga säga att något var bautastort eller bara ”bauta”. Förledet bauta- användes som ett förstärkningsord, ungefär som ”jätte-”. Enligt SO är det belagt i svenskan från 1985. Serietidningsälskare förstår nog redan vart den här texten är på väg... En bautasten är som bekant ett stort, rest stenblock. Det kommer av isländskans bautarsteinn. Steget från en jättestor sten till ett förstärkningsord är logiskt, men att det skedde just på 1980-talet beror troligen på en mycket populär serietidning: Asterix. Den övermänskligt starke Obelix jobbar med att frakta bautastenar. En hel doktorsavhandling har faktiskt ägnats till att spåra hur uttrycket bautastor dök upp. I den konstateras det att Asterix sannolikt populariserade bilden av bautastenen som symbol för något jättestort och gav upphov till förstärkningsordet "bauta" utan att det stod "bautastor" i ett enda nummer! Nu tycks dock uttrycket vara på nedgång eller nästan utdött.

SERIER FÖR VUXNA

I seriernas förlovade land Belgien har BD – bande dessinée, den tecknade serien – högre status än i Sverige. Det ges ut många fler serier där, även för vuxna, oftast i form av seriealbum med hårda pärmar. I Sverige var det först på 1980-talet som seriealbum för vuxna började dyka upp i större skala. Ändå kom den första serien ut i Sverige redan 1847: Herr Spindelbens märkvärdiga irrfärder och sällsamma äfventyr till lands och vatten. Eftersom det var i form av tidningar för barn och unga som serierna introducerades hade vi bara ordet serietidning. Senare kom serier ut i pocket och i album med hårda pärmar. Det började även komma romaner i serieformat, ungefär som Illustrerade klassiker fast längre och oftare med större konstnärliga ambitioner. Men vad ska en roman i serieformat kallas, eller ett seriealbum som berättar en komplex historia? Olika ord används parallellt idag: serieroman, grafisk roman, seriealbum, vuxenserie, beroende på innehållet.

Ordfull (nu med statistik också!)
Språkkampen (vår kviss)
Ord i oreda (hitta uttrycket)
Minikryss (små korsord)

LJUDHÄRMANDE ORD

Vroom, smack, tjoff, bang, pang, boom… Språket är fullt av ljudhärmande ord, men vissa används nästan bara i serietidningarnas värld.

Hrrumpf.
Försvenskning av engelskans harrumph. Kan vara en harkling eller symbolisera att någon känner sig stött.

Gulp.
Från engelskan. Ett ”svälj”-ljud som symboliserar rädsla.

Grr.
En morning som står för rädsla.

Snakt.
Ljudet när Wolverine drar in sina klor.

Snikt. Wolverine fäller ut sina klor.

Thwip. Spindelmannen skjuter iväg sitt nät.

Bamf. Nightcrawler teleporteras.

Doip. Ett öga poppar ut.

Ga-shpluct. Bonde trampar i kodynga.

BEVINGADE SERIEORD

Djungeltelegraf.
Ett av får serietidningsord (från Fantomen) som upptagits i ordböckerna. Syftar på nyhets- eller ryktesspridning från person till person.

Gammalt djungelordspråk.
Djungelordspråken förekommer i Fantomen. Används ibland skämtsamt i andra sammanhang.

Bomber och granater! och Anfäkta och anamma!
Invektiv som används av Kapten Haddock i Tintin. De har sina rötter i 1500-talsuttryck, men det var Tintin-översättarna Karin och Allan B Janzon som gjorde uttrycken kända igen.

Långtbortistan.
Disneys policy är/var att inte använda riktiga namn på länder och platser. Långtbortistan har sedan det först dök upp i Kalle Anka & Co blivit ett skämtsam uttryck för ett avlägset land.

Läskeblask.
Enligt uppgift gick det inte för sig att knattarna drack mousserande vin, vilket de gjorde i en italiensk version av Kalle, så när den översattes till svenska myntades ordet läskeblask.

Pengabinge.
Joakim von Ankas pengabinge har blivit en skämtsam metafor.

Gillar du vårt nyhetsbrev?

Prenumerera och få kommande utskick direkt i inkorgen – precis som över 70 000 andra läsare.