Bus eller språkgodis? Vi firar Halloween och allhelgonahelgen med några skrämmande ord ur skräcklexikonet. Först ut är en doldis. I islänningasagorna beskrivs den fruktade
draugen, en sorts gengångare som håller till kring gravrösen. Draugarna utövar trolldom och kan byta skepnad. De är giriga och tar sig gärna ner i rika hövdingars gravar för att ruva på skatterna. I vissa myter dricker de också blod och smittar andra, likt vampyrer. På fornisländska betydde
draugr "skada" eller "bedra". I Norge har draugar främst gestaltats som vålnader efter döda sjömän. Man föreställde sig draugen med en hårman av tång – och ibland som
ett gigantiskt sjötroll. Draugen har också kopplingar till asatro. Ett av guden Odins binamn var Drögadrotten ("Draugadróttin" på isländska) – ungefär "gengångarnas herre". Den svenska varianten
drög är ovanlig men har i vissa dialekter använts om gengångare. I Värmland och Hälsingland användes orden
drög och
dröger i betydelsen "blek, maktlös, senfärdig människa, som skrider fram", och i Närke ska den norska formen draug ha använts om gengångare (enligt
Svenskt dialektlexikon från 1860-talet). Ordet drög syftade annars på en grov arbetskälke. Svenskan har andra ord för likspöken efter drunknade:
strandvaskare eller
strandgast.
