Få har nog missat att fotbolls-EM pågår för fullt, om än utan Sverige. Som vi ska se har fotbollens språk letat sig utanför planen och in i vardagsspråket. Men först: det häftigaste målet en fotbollsspelare kan göra är kanske en bicykleta, en ”konstspark där spelaren slår bollen bakåt över huvudet liggande mer eller mindre raklång i luften”, som definitionen på Synonymer.se lyder. Fråga bara Zlatan, vars spektakulära mål mot England för tolv år sedan har gått till historien.
Bicykleta är ett spanskt lånord som fått svensk stavning, faktiskt två stavningar; SAOL ger också alternativet en bicykletas. Det svenska böjningsmönstret ger bestämd form bicykletan och plural bicykletas eller bicykletor. Två mer lättböjda synonymer är cykelspark och saxspark, sedan finns den mer generella konstspark. Ursprungsordet bicicleta betyder ”cykel”, men ironiskt nog kallas cykelspark chilena i spansktalande länder eftersom det var chilenska spelare som förknippades med den här konstsparken för cirka hundra år sedan. Bicicleta används istället om en överstegsfint.
Svensk press började skriva om bicykletan på 1950-talet. Att det andra, hårda c:et i det spanska ordet blev ett k var naturligt, inte bara för uttalets skull. Sedan slutet av 1800-talet fanns nämligen redan ordet bicyklett, som syftade på en låg tvåhjulig cykel. Under annonserna i "Önskas köpa" i Skånska Dagbladet år 1890 kunde man läsa: ”en begagnad bicyklett eller tricykel af Axel.”
|