Därför säger vi örngott och örfil

28 augusti 2025

Det språkliga nyhetsbrevet från den digitala ordboken

På engelska heter det pillowcase, på franska taie d’oreiller, på tyska Kopfkissenbezug, på norska putevar. Allihop självklara och logiska namn för den som kan språken. Och på svenska heter det … örngott. Ett gåtfullt ord. Man behöver såklart inte vara professor i lingvistik för att begripa att det inte har med örnar att göra. Men hur kom det här ordet till egentligen? Det är inte helt lätt att reda ut, dels för att ordet (enligt Svensk ordbok, SO) är så pass gammalt som från 1355. Förledet "örn" ska komma från en gammal pluralform av öra, och den germanska roten är besläktad med ordet för öra på latin, auris. Efterledet gott kommer från verbet gitta, närmare bestämt i betydelsen "fånga upp, få tag i", återigen enligt SO. Det hette gát på fornsvenska, och örngott hette örnagat. Enligt en annan teori betydde gat "behag", och örnagat ska då ha betytt "öronens behag". Gott för öronen, alltså! Andra former som använts är örnagaat, örnagått, örongott och örongått. Inte bara formen, utan också betydelsen har ändrats. Idag betyder ordet kuddöverdrag/kuddvar, men fram till mitten av 1800-talet syftade örngott på själva huvudkudden.

Källor: SO, SAOB, Språkrådets frågelåda

ÖRFIKON OCH ÖRFILAR

Örfil är ett annat gåtfullt ord med en förkortning av öra som förled. Var kommer det från? Ordet är inte en liknelse vid att få en fil (verktyget, det vill säga) över örat, även om det också skulle svida. Örfil har funnits i svenskan sedan 1600-talet och är en försvenskning av tyska örfigen, som i sin tur kom från lågtyska orvige. Båda orden betydde i överförd bemärkelse samma sak som örfil, men den bokstavliga betydelsen var "öronfikon". I modern tyska heter det Ohrfeige. Våra norska grannar har inte gjort om ordet lika mycket som vi, utan säger ørefik. Mer kuriosa: på finlandssvenska är örfil också ett annat ord för kanelbulle.

BLAND ÖR OCH ÖREN

Ordet ör finns i många svenska ortsnamn. Det har inget med öra att göra, utan har tidigare betytt "grus" eller "grusbank/sandbank". I namnet Öresund är det möjligt att öre syftar på uddar och holmar som finns längs sundet. Ör hette i runsvenskan aur (som betyder "grus" på isländska) och delar ursprung med öring. Hur är det då med öre, alltså en hundradels krona? Även om pluralformen var aura i runsvenskan, verkar ordet inte ha samma "grusiga" ursprung som ör. För öre ska ha härletts ur latinets auris, som var namnet på ett guldmynt. Men vi måste reservera oss med att källorna inte är helt säkra när det gäller de här ordens ursprung.

Källor: SAOB, SO, Svensk etymologisk ordbok, Isof, Wikipedia.

Gillar du vårt nyhetsbrev?

Prenumerera och få kommande utskick direkt i inkorgen – precis som över 70 000 andra läsare.