Mycket har hänt med det svenska språket i fråga om jämställdhet. Inför den internationella kvinnodagen på söndag tar vi en titt på feministisk språkaktivism förr och nu. Går vi tillbaka till början av 1900-talet talades det till exempel bara om
vetenskapsmän. Numera talar vi hellre om
forskare.
Polisman har blivit
polis. Och så vidare. Språket har blivit mer jämställt i takt med att samhället blivit det. Under 2000-talet har nya pronomen varit i fokus. Det mest uppmärksammade är
hen, ett pronomen som antingen kan användas om någon som varken identifierar sig som man eller kvinna, eller när en inte känner till könet. Men så har vi
en (som vi smög in i förra meningen), som vissa föredrar i stället för
man. Alltså inte som ersättning för substantivet man, utan som ersättning för det generiska (eller indefinita) pronomenet. Som i meningar av typen
när man talar om trollen. Argumentet för
en är antingen att
man härstammar från ordet för en person av manligt kön, eller att det för tankarna till män trots att det används könsneutralt. Men det är omdebatterat. Det råder delade meningar om huruvida pronomenet
man har manligt ursprung eller om det i själva verket härstammar från ett ord för
människa. Den diskussionen kan vi inte avgöra här. Däremot kan vi konstatera att det inte är fel att säga
en i stället för
man. Det är upp till var och ... en. Nedan berättar vi om de kvinnliga yrkestitlarna som kom och gick och om några feministiska uttryck som gjort succé det senaste årtiondet.
