Fram med suddgummit – det är skolstart!

Sudda, sudda, sudda, sudda bort din sura min … Även om många elever numera skriver på tangentbord förblir suddgummit en klassisk ingrediens i skolan. Eller heter det suddigum – eller suddi ...? Vi återkommer till det, men låt oss börja i rätt ände av radergummit. Det var den engelske filosofen och kemisten Joseph Priestley som uppfann det på 1700-talet. Han upptäckte att man kunde ta bort blyertsskrift genom att gnugga en bit kautschuk mot den. Kautschvadå? Ja, gummi kallades tidigare kautschuk. Ordet härstammar från quechua-folkets språk i Sydamerika och syftade på gummiträdet (kautschukträdet) i Amazonas. Kawchu blev caucho på spanska, sedan Kautschuk på tyska, och därifrån kom det in i svenskan. I Sverige blev ordet så förknippat med radergummin att dessa först kallades kautschuk. Men dagens officiella namn radergummi har använts sedan 1865 (enligt Svensk ordbok). Under 1900-talet hittade vi på det vardagligare namnet suddgummi. Formen "suddigum" är inte korrekt utan mest en skämtsam ordlek. Det kan enligt Språkrådet också kallas ett sudd, och så finns den vardagliga formen ett suddi, men det hör man mest barn säga. Å andra sidan är det mest elever i skolan som använder radergummin i dag, så varför inte?