Gudars skymning! kan vi utbrista när vi vill uttrycka förvåning eller bestörtning. Men varför flera gudar, och vad har skymningen med saken att göra? När man jämför uttrycket med andra religiösa kraftuttryck sticker det ut ur mängden:
Gode Gud,
herregud,
gudskelov, men Gud! I kristendomen finns bara en gud, och det är dessutom hädelse att dyrka andra gudar jämte honom. Men en gång i tiden trodde nordborna på asagudar, och det är också det som är förklaringen.
Skymningen är en metafor för undergången, och gudarnas skymning är inget mindre än Ragnarök, världens undergång då Tor, Oden, Freja och och andra gudar stupar i en avgörande strid. Därefter översvämmas jorden och bara två människor överlever och skapar en ny värld, enligt islänningasagorna. Uttrycket "gudars/gudarnas skymning" finns enligt Svenska Akademiens ordbok belagt i skrift tidigt på 1800-talet, men det fick kanske
en skjuts av den tyske kompositören Richard Wagner i början av 1900-talet. Det berodde på att han kallade Ragnarök för "Götterdämmerung" (Gudars skymning) i sista delen av operan
Niebelungens ring från 1876. Den hade premiär i Sverige 1907. Ragnarök påminner om en annan "sista strid" vid tidens slut, som vi berättar om nedan.