Håll i hatten! - vind i språket

18 oktober 2023

Det språkliga nyhetsbrevet från den digitala ordboken

Ordet surfa har blivit ett av de mest använda orden i svenska språket, oftast i betydelsen 'besöka webbsidor på internet'. Men den betydelsen har uppkommit genom en associativ överföring – ordet 'surfa' fanns långt innan internet uppfanns och det man surfade på var något mer påtagligt, nämligen vatten.
I svenskan har vi använt 'surfa' sedan 1920-talet och ordet är ett lån från engelskan, i vilket substantivet a surf betyder 'bränning' – alltså en våg som bryts och som det därmed bildas ett vitt skum på – och verbet to surf betyder 'att färdas [rida] på vågor'.
Det finns dock olika sätt att färdas på vågorna: med eller utan vind. I det tidigare fallet (vilket är det vanligaste i Sverige eftersom vi har gott om om vind men ont om höga vågor) talar vi om vindsurfning och i det senare om vågsurfning.
Det råder dock inte konsensus om hur ordet ska stavas: som i engelskan utan n: surfing; eller med n: surfning, vilket vore mer i linje med hur vi brukar bilda substantiverade verb: tagning, andning, minskning. Språkpolisen föredrar det senare. Vill man göra det enklare för sig kan man använda verben vindsurfa och vågsurfa.

VIND I SAMMANSÄTTNINGAR

Vindöga. (Sjöterm) den punkt på horisonten varifrån vinden synes blåsa;
ligga i vindögat = ha vinden in rätt förifrån.

Vindbrunn. Ett parti öppet vatten i isen eller grop varifrån vinden har blåst bort snö eller sand.

Vindblotta. Ett fjällparti där det blåser så mycket att marken är blottad eller bara har ett tunt snötäcke på vintern.

Vindflöjel. Vindriktningsvisare (bild ovan). Även bildligt om någon som lätt byter åsikt.

Vindros. Grafisk figur med pilar som visar vindförhållandena på en ort.

Vindslipning. När vinden nöter landskapet, särskilt i ökenområden.

Vindmaskin. Apparat som används inom teatern för att härma ljudet av vind och oväder.

FÖRÄNDRINGENS VIND

Vi förknippar vinden med förändring. Det märks tydligt på de många idiomen där vinden viner.
Att känna vart vinden blåser är att ta reda på vad majoriteten tycker innan man själv tar ställning. En variant är att ha ett finger i luften.
Den som vänder kappan efter vinden är opportunistisk och opålitlig – en riktig kappvändare eller vindflöjel (se förra spalten).
Men politiker måste veta vart opinionens vindar blåser. När det blåser nya vindar förändras opinionen.
En stor och plötslig förändring kallas en vindkantring.

Ordfull (nu med statistik också!)
Språkkampen (vår kviss)
Ord i oreda (hitta uttrycket)
Minikryss (små korsord)

Gillar du vårt nyhetsbrev?

Prenumerera och få kommande utskick direkt i inkorgen – precis som över 70 000 andra läsare.