I Tove Jonssons Muminböcker finns en botaniker vid namn Hemulen. Hemulerna är en egen art som är stora samlare och fyrkantiga pedanter. Allt de inte gillar kallar de ”ohemult.” Vad betyder då detta? Om vi börjar med
hemul(t) har det en folklig, dialektal betydelse och en skriftspråklig dito. I dialekterna kom
hemult att betyda ”hemtrevligt” – vanligast är det i Bohuslän, där det uttalas ”hemmålt”, skriver
Isof.
Det stämmer ganska bra med ordets grundbetydelse, som enligt SAOB var ”tillgiven eller trogen hemmet” och ska ha använts om dyrbart lösöre som boskap
– och trälar. Ordet är en avledning av ”hem” och härstammar från fornsvenskan (
hemol, hemoll, hemul), men det kan också ha påverkats av ordet
hulder (trogen). Isländskan har det liknande ordet
heimul och norskan har
heimholdt. Tove Janssons lek med svenska språket blir kanske allt svårare att förstå för unga läsare, men ”ohemul” används fortfarande. Det betyder ”obefogad” eller ”orimlig”. Omvänt är
hemul ”befogad” eller ”rimlig”. Oftast är det priser som sägs vara antingen hemula eller ohemula. Det finns också en substantivform, som är en historisk term syftande på ett stöd/bevis för en viss uppgift.
