En svala gör ingen sommar, men svalornas piruetter över sommarängarna är en syn som hugsvalar … Läsare som är födda på 1900-talet har förmodligen hört ordet någon gång och vet kanske att hugsvala är ett verb, inte en fågel. Att hugsvala är att ge tröst och lindring. Knappast ett ord man använder till vardags, men läser man historiska romaner, eller i alla fall gamla romaner, kan man stöta på det. Det finns också som adjektiv (hugsvalande), substantiv (hugsvalelse/hugsvalan), och i perfekt particip heter det hugsvalad (alltså "lindrad"). Ordet är från 1400-talet, bildades av hug, ungefär "sinne", och sval (ljum/mild). Så andemeningen var ungefär "svalka sinnet". Även om hug inte används som ett ord i sig längre, ingår det i flera ord som har bestått genom tiderna. Fortsätt läsa om du är hugad.
Källor: SO, SAOB, Svensk etymologisk ordbok
|