Svenska Synonymer
Välj en ordbok
Svenska Synonymer
Välj en ordbok
Nyhetsbrev

Kräftgång på sensommaren

TEMA: KRÄFTOR
Det språkliga nyhetsbrevet från den digitala ordboken
Den inofficiella kräftpremiären är passerad och kräftsäsongen har börjat. Vi vill inte lägga sordin på stämningen, men när man pratar om kräftor och språk kommer man inte förbi ordet kräftgång. Att gå kräftgång är förstås inget positivt uttryck utan en metafor för att utvecklingen går bakåt. Det är egentligen en märklig metafor, eftersom kräftor inte alls går baklänges. Däremot simmar de baklänges genom att slå med stjärten. Uppenbarligen har uttrycket ändå en tidlös kvalitet eftersom det har använts i snart femhundra år; första belägget är från 1545. På den tiden stavades det annorlunda (t.ex. kreffte gang eller kräffuetegång) och var lite böjligare. Man kunde komma på kräftgång, göra, löpa, få, vinna, taga och lida kräftgång(en). Ett besläktat ord som däremot fallit ur bruk är substantivet kräftgångare som användes om bakåtsträvare.
FRÅN KRABBA TILL KRÄFTA
Ordet kräfta fanns i fornsvenskan, i formen kräveta, och importerades från meddellågtyskans krevet, som i sin tur var en variant av latinets cancer. Medan det svenska ordet kräfta användes både om djuret och om sjukdomen användes den latinska formen i svenskan om sjukdomen, enligt SAOB. Det latinska ordet kan syfta på stjärnbilden Kräftan, på sjukdomen eller djuret. Eller snarare djuren: cancer är den latinska formen av grekiskans ord för krabba (karkinos). Det svenska namnet Kräftan är kanske inte fel, etymologiskt, men stjärnbilden brukar illustreras med en krabba. Den första som använde djurnamnet som namn på sjukdomen ska ha varit den grekiske läkaren Hippokrates.
SPRÅKPOLISEN RYCKER UT
En not. Flera noter. Busenkelt. Men lägg till en fot så blir det lätt fel. Allt beror på att någon skojfrisk person bestämde sig för att fotnot, dvs. en förklarande anmärkning i sidfoten (längst ner på sidan) skulle bli fotnötter i plural i stället för fotnoter. Det här humoristiska ordet har sedan spritt sig och fått fäste, så att en del verkar tro att fotnötter är den korrekta pluralformen. Språkpolisen rekommenderar inte att skälla ut felsägarna efter noter (och absolut inte att ge dem på nöten). Det kan visa sig att de skämtar och att du som rättar dem inte är med på noterna...
Vet du förresten varför violinisten spelade fel i Nötknäpparsviten? 
Hen kunde inte läsa nötter.

Gillar du vårt nyhetsbrev?

Prenumerera och få kommande utskick direkt i inkorgen – precis som över 70 000 andra läsare.