Kors i krösamoset, nu är det är lingonsäsong! Numera är det mest äldre smålänningar och vissa västgötar som säger
krösamos – lingonsylt, alltså. Och det är nog bara Alfred i
Emil i Lönneberga som säger "kors i krösamoset".
Krös, kröser krösen och
kröson är gamla ord för lingon i småländskan. "Vi smålänningar plockade icke lingon, vi repade dem. De hette kröson för resten", skrev författaren Albert Engström i sin självbiografi (
Mitt lif och leverne, 1907). Enligt Svensk ordbok bildades pluralformen
kröser förmodligen av
klasar.
Krös har också betytt andra saker, som "skåra/kryss". Och att krösa kunde betyda "kryssa"
. Men Krösa-Maja i
Emil i Lönneberga har förstås fått sitt namn av att hon plockar lingon/kröson. Detta har
en historisk bakgrund. Under andra världskriget blev bärplockning vanligare på grund av ransoneringen av bland annat socker. Staten propagerade aktivt för att svenskarna skulle bege sig ut i skogen och plocka bär och svamp.