När vi önskar att något ska – eller inte ska – hända säger vi peppar, peppar, ta i trä, (eller bara ”peppar, peppar”) som en skämtsam besvärjelse. Enligt den historiska ordboken SAOB sa man detta som skydd mot ”ödets straff” när man just varit kaxig och prisat sin lycka. Alltså för att inte jinxa lyckan, med ett modernt lånord från engelskan. Förr kunde andra ingredienser än peppar ingå i den här besvärjelsen: man kunde säga peppar och salt, eller, som författaren Hjalmar Bergman skrev i Kerrmans i Paradiset, 1927, ”peppar, salt och ingefära!”. I uttrycken gå åt pepparn och dra dit pepparn växer har pepparn en annan funktion. Gå åt pepparn är synonymt med gå åt skogen/pipan, dvs. att något misslyckas. Dra dit pepparn växer eller dra åt pepparn är helt enkelt en förolämpning i stil med ”dra åt skogen/helvete”. Från början anspelade uttrycken på att peppar växte i avlägsna länder. Det tidigaste exemplet i svenskan på att önska någon dit pepparn växer är från 1732, i en översättning av Molières komedi Tartuffe.
|
