Månen symboliserar det omöjliga och det galna

Maj, maj måne … Även om vi inte blir lurade till Skåne, är det en del som vittnar om (eller inbillar sig) att de mår konstigt när det är fullmånde. Föreställningen om ett samband mellan månen, särskilt fullmåne, och galenskap är gammal. På latin heter måne luna, och i Romarriket användes begreppet lunaticus, "av månen", om epileptiker och psykiskt sjuka eftersom man trodde att månen var orsaken. Det finns två ord i svenskan för "månframkallad" galenskap: månsjuk och mångalen. Enligt Svensk ordbok är mångalen ett nytt ord, från 1985 –  två år innan Hollywoodfilmen "Mångalen" med Cher och Nicolas Cage hade premiär i Sverige ("Moonstruck" på engelska). Ordet månsjuk är äldre: "Åh, jag blir tokig, blir förhäxat månsjuk", skrev till exempel Gunnar Beskow 1922. Tidigare fanns också synonymen månadesraseri. Sambandet mellan galenskap och månen är ännu tydligare i engelskan, och som vi ska se finns det några fina idiomatiska uttryck med måntema.

Människan har visserligen rest till månen, men i svenskan finns två uttryck där månen symboliser något ouppnåeligt: att ta ner månen är att försöka gör det omöjliga. Och att önska sig något orealistiskt är att se sig i månen efter något. När något ligger långt bort kan vi säga att det är östan om sol och västan om måne.

Engelskan har liknande uttryck. Promise the moon and the stars är engelskans version av lova guld och gröna skogar. Begära det omöjliga är cry (eller ask, reach) for the moon. Man kan säga: it's baying the moon (det är att begära det omöjliga). Moon about är att dagdrömma. Och om något sker mycket sällan sker det once in a blue moon.