Muntergökar i ottan på Kristi flygare

28 maj 2025

Det språkliga nyhetsbrevet från den digitala ordboken

Vad gör du på Kristi himmelfärdsdag? Många svarar nog: "tar sovmorgon." Men våra hurtiga förfäder gav sig gärna ut på gökotta – en tidig vårpicknick i det gröna. Vissa gör det fortfarande. Det hörs på namnet att man stiger upp tidigt, alltså i ottan. Hur kommer då göken in bilden? Tanken var helt enkelt att eftersom göken började gala redan i ottan, så fick det heta gökotta. Traditionen är främst förknippad med Kristi himmelfärdsdag, men man kunde också fira gökotta på trefaldighetsdagen eller före midsommar. Ursprungligen var ordet förknippat med föreställningen att gökens galande på morgonkvisten var ett (gott eller ont) omen. Senare blev gökottan förknippad med det kyrkliga firandet, och en del kyrkor arrangerar fortfarande gökottor på Kristi flygare (Kristi himmelsfärdsdag).

GÖKARNA I SPRÅKET

Göken har inspirerat svenskarnas språkmuskler genom åren. Fågeln har gärna fått symbolisera särlingar och kufar: knäppgök, muntergök, dystergök, eller bara en gök (filur, kurre). Man kan också vara en driftkucku (en såom folk driver med) – efter gökens läte, "kucku". Och så har vi förstås kaffegök, kaffe med brännvin eller konjak. Den göken var ursprungligen en sup som man tog på morgonen "för att skydda sig mot gökens lockrop", som det står i Svensk ordbok. Man trodde att om man hörde göken på fastande mage, kunde man bli "gökdårad" (förtrollad) eller få lungsot.

SÖDERGÖK ÄR DÖDERGÖK

Gökens galande har i folktron olika egenskaper beroende på väderstreck. En gammal ramsa lyder: Norregök är sorgegök, östergök är tröstegök, södergök är dödergök, västergök är bästergök. Dödergök är ett omen om ond bråd död. Och nu kommer vi in på gökens mörkare symbolik. Göken lägger ägg i andra fågelarters bon, och sedan knuffar gökungen ut de andra ungarna ur boet och blir uppfödd av den intet ont anande mamman. Härifrån kommer uttrycket: ha en gökunge i boet (hjälpa någon som sedan visar sig otacksam/illojal).

Källor: SO, SAOB, Institutet för språk och folkminnen

Göken (cuckoo på engelska) är en flyttfågel och har följaktligen fått namn på en rad olika språk. Intressant nog tycks namnen ganska lika även mellan språk som inte är nära besläktade. Själva ordet gök (fornsvenska göker) är ljudhärmande och ligger nära ordet vi använder för själva lätet: kucku (eller "gucku"). Anglosaxiskan hade sin géac, latinet sin cuculus, grekiskan sin kokkyx, sanskrit sin kokilas (fast de sista orden skrevs förstås inte med latinska bokstäver). På urgermanska tror man att fågeln hette gauka.

Källor: Svensk etymologisk ordbok, etymonline.com

Gillar du vårt nyhetsbrev?

Prenumerera och få kommande utskick direkt i inkorgen – precis som över 70 000 andra läsare.