Att bete sig som en knöl (drummel, skitstövel) är ingen bra idé, om man inte är en potatisknöl. Språkligt har potatisen en intressant historia som vi berättar längre ner. Men först lite om knölar. Ordet knöl är belagt i svenskan sedan 1640 och har funnits i andra dialektala varianter som knole, knule. I fornsvenskan fanns formerna knyne, knula (men nej, den sista formen verkar inte vara besläktad med ett visst liknande verb med två L). Knöl beskriver själva formen, en bula eller utbuktning, men i botaniska sammanhang finns rotknölar (som morot, palsternacka osv) och stamknölar (som potatis). Förr fanns i vissa trakter uttrycken få på knölen eller ge på knölen, att få eller ge stryk.
|
