Ödmjuka tjänare, rim och pidgin när vi hälsar

4 september 2024

Det språkliga nyhetsbrevet från den digitala ordboken

Tja! Eller borde vi kanske skriva mjuka tjänare …? Det kommer nog som en överraskning för många att den väldigt informella och kanske främst stockholmska hälsningen tja! härstammar från den sirliga frasen: Jag är eder ödmjuka tjänare. Den här artiga formuleringen blev tydligen lite otymplig, för med tiden kortades den till mjuke tjänare. Sedan till tjänare, som på stockholmska blev tjenare. Det tidigaste exemplet i skrift är från 1775 och kommer från ingen mindre än Carl Michael Bellman: "Farväl god’ vänner, och hör min Trumpet. / Tjenare, tjenare!" diktade han. Senare blev tjenare till tjena och tjenis. Och slutligen till tja och tjaba/tjabba. Tjenare kombinerades också med mors, som var en kortform för morgon och blev en populär hälsning bland ungdomar vid förra sekelskiftet. Och vips fick vi tjenaremors. När man väl sagt tjenaremors och är på vänskaplig fot med varandra är man tjenis eller tjänis med varandra. Man får alltså säga att ordet tjänare har tjänat oss bra!

DUBBLERINGAR OCH RIM

Svenskar tycks älska rimordsbildningar och så kallade dubbleringar, att säga ord två gånger. Det märks också på våra hälsningsfraser – åtminstone i talspråket. Hej hej, hallå hallå, tjena tjena, goddag goddag. Och så har vi rimmen, antingen med två ord, som hejsan svejsan, hej svejs, morsning korsning, eller i ett sammansatt ord, som tjingeling eller tjabba.

"HEJ" I TID OCH OTID

Vår vanligaste hälsning hej har använts i flera hundra år. Men från början var det en interjektion för fart och fläkt, munterhet eller jubel. Därför har vi uttryck som hej vad det går, hej och hopp, hej vilt och talesättet man ska inte ropa hej förrän man är över bäcken (här betyder "ropa hej" jubla, hurra). Och så kan det vara förstärkande (hej och hå), eller uppmuntrande (heja).

Tillsammans med våra vänner på Tankesport har vi ett erbjudande till dig som vill hålla hjärnan och språket i trim med korsord. Det finns tidningar i alla svårighetsgrader. Tre nummer för 99 kr. Beställer gör du här.

TJINGELING FRÅN KINA

Tjingeling är en humoristisk avskedshälsning med en spännande historia. Enligt Svenska Akademiens ordbok introducerades hälsningsordet tjing till Sverige med operetten "Geishan" som uppfördes här 1897–1904. I den fanns nämligen ett sångnummer kallat ”Chin chin, Chinaman”, efter uttrycket chin chin som betydde ”tack” eller ”adjö” på kinesisk pidginengelska. Numera är det också ett internationellt ord för ”skål”. Enligt professor emeritus Lars-Gunnar Andersson i Göteborgs-Posten är chin chin och tjing sannolikt ursprunget till tjingeling. Och enligt samma källa härstammar det göteborgska dialektordet tjingsa, ”hälsa”, sannolikt också från chin chin.

Foto: Del av nothäftet till operan The Geisha.

GUD BLEV BRA PÅ ENGELSKA

Engelskans bye! (hejdå!) har precis som svenskans tjenare genomgått flera kortningar och var från början en fras. Bye är förstås en kortform av goodbye. Men goodbye är inte en sammanslagning av good (god) och bye. Ordet användes första gången i ett brev 1573, då som en förkortning av frasen God be with ye, "Gud vare med er". Kortformen stavades först godbwye, och med den stavningen var ursprunget tydligt: god + b + w + ye – God be with ye. Påverkan från uttryck som good morning och good day ledde till att God blev good och stavningen alltså goodbye.

Källor: Online Etymology Dictionary, Wikipedia

Gillar du vårt nyhetsbrev?

Prenumerera och få kommande utskick direkt i inkorgen – precis som över 70 000 andra läsare.