Det råder Homeros-feber mitt i sommaren. I samband med att storfilmen The Odyssey går upp på biograferna skrivs det spaltmeter om filmen och den antika litterära förlagan kommer ut i nyutgåvor. Men hur skrivs titeln egentligen? Filmdistributören har gjort det enkelt för sig i Sverige – man har helt enkelt behållit den engelska titeln. Titeln på verseposet är lurigare. Det finns flera accepterade stavningar: Odyssén, Odysséen, eller artikellöst: Odyssé. På forngrekiska kallades eposet Ὀδύσσεια, som med latinska bokstäver blir Odysseia. Den senaste svenska översättningen hade titeln Odysséen. Titeln är en så kallad eponym – ett ord som är taget från ett namn. Eposet är förstås uppkallat efter dess hjälte, kung Odysseus från Ithaka. Och hans namn har också andra stavningar: Odyssevs och (mindre vanligt) Ulysses – och ännu ovanligare: Ulixes. Med små bokstäver förlorar det namnkaraktären och blir istället ett ord som används bildligt om en strapatsrik färd eller ett äventyr: en odyssé (bestämd form: odyssén). Det skrivs alltid bara med ett e. Berättelsen om Odysseus långa och strapatsrika hemresa från det trojanska kriget är ett av portalverken i västerlandets historia, och vi har fått många ord och uttryck från Homeros Illiaden och Odysséen. Nedan går vi igenom några av dem.
Bild: Odysseus lockas av sirenerna. 1891. John William Waterhouse (1849–1917), National Gallery of Victoria.
|