När känslorna svallar, till exempel på fotbollsplanen under VM, blir det ofta en
palaver mellan spelarna och domaren. Alltså en livlig/bråkig diskussion. Portugal är knappast värre än andra landslag, men det var portugiserna som kom på ordet – för cirka fyrahundra år sedan. Då var Portugal en kolonialmakt, och portugisiska handelsmän satt ofta i förhandlingar med ursprungsbefolkningens ledare. Portugiserna använde substantivet
palavra, som helt enkelt betyder "tal" eller "prat", om dessa diskussioner. Det kommer från latinets
parabola, som är ursprunget till bland annat
palabra (ord) på spanska och
parler (prata) på franska.
Parabolantenn,
parabel och
paroll är tre svenska exempel. Verbet
prata kommer däremot från lågtyska
praten, som har annat ursprung.
Palaver kom till engelskan på 1700-talet och till svenskan vid förra sekelskiftet (enligt Svensk ordbok lånade vi det från engelskan). I Sverige ligger tonvikten på att diskussionerna är livliga och/eller drar ut på tiden. Vi säger
en palaver
mellan eller
med några
om något/någon – till exempel en palaver med domaren om domslutet. Våra finska grannar använder däremot
palaveri som ett neutralt ord för möten. På engelska finns ordet både som substantiv och som verb i betydelserna babbla, överlägga eller smickra/övertala.