|
PLÅGSAM SPRÅKHISTORIA |
Språkens olika ord för arbete vittnar om arbetets plågsamma roll i mänsklighetens historia. I svenskan har ordet arbete funnits sedan 1400-talet, fast då i andra former (som arbeide). Det var ett lån av lågtyskans arbeit. Även arvode härstammar från tyskan, och hade tidigare samma betydelse som arbete (ungefär: "möda"). Ursprunget till båda orden kan vara ett indoeuropeiskt ord med betydelserna "slav", "tjänare" och "föräldralös".
Även engelska work (arbeta) har germanskt ursprung. Svenskans verk har samma ursprung som work, så om språket hade tagit den vägen hade vi talat om verk och verka istället för arbete och arbeta. De språk som är sprungna ur latinet har helt andra ord för arbete, t.ex. travaille på franska och trabajo på spanska. Pikant nog härstammar orden från senlatinets trepalium, som var namnet på tortyrmetoden på bilden ovan! Italienskan fick istället ordet lavoro, en motsvarighet till engelskans labour (ENG) och labor (USA). Svenskans laborera har samma ursprung, nämligen latinets laborare, "arbeta".
Foto: Illustration av den romerska tortyrmetoden "trepalium". Av ManuRoquette, Creative Commons licens. Text i källan borttagen. |
|
GOSSKÖR OCH KORGOSSE |
På söndag är det gosskörernas dag. En gosskör sjunger ofta fyra stämmor (sopran, alt, tenor och bas) och utgörs mestadels av pojkar, men kan också vara en blandad kör med män som passerat målbrottet. Men varför heter det korgosse och inte "körgosse"? Jo, i kyrkan finns något som kallas koret; det är den del av kyrkorummet där huvudaltaret står. Särskilt inom katolska kyrkan är korgossen en pojke som tjänstgör som ministrant, en medhjälpare till prästen, vid gudstjänster. Men ordet har även kommit att användas om pojkarna i kyrkliga körer (som ju ofta står nära koret). Så om någon säger "jag var korgosse" krävs det mer information för att veta vad det innebär – hjälpreda, körsångare eller både och. Ordet kor härstammar, via latinet, från grekiskans khoros, "körsång", "(tempel)dans". I antikens Grekland syftade det också mer specifikt på den kör som kommenterade handlingen i en teaterpjäs. |
|
|
|
|