Tornedalingarnas dag

Grattis i efterskott, alla tornedalingar, på er dag [nyhetsbrevet var schemalagt till gårdagen men gick inte iväg pga. den mänskliga faktorn]! Ja, igår den 15 juli var det officiellt tornedalingarnas dag, det närmaste man kommer en nationaldag för Tornedalen. Det firar vi med en kort guide till tornedalsfinskan och annat språkligt på temat Tornedalen. Tornedalen breder ut sig längs Torne älv, på både den finska och svenska sidan, och sträcker sig från Bottenviken till norska gränsen. Det är lite oklart vad namnet Torne kom från, men Torneo på finska betyder ”spjut”. Tornedalingarnas språk, meänkieli, är officiellt minoritetsspråk i svenskan sedan år 2000. Språket är finsk-ugriskt, kallades tidigare tornedalsfinska och betraktas i Finland som en finsk dialekt. Men sedan Sverige förlorade Finland 1809 har den finländska dialekten och meänkieli på den svenska sidan utvecklats åt olika håll. I Sverige finns det tre huvuddialekter: tornedalsdialekten i Pajala, Övertorneå och Haparanda kommuner; Gällivaredialekten och lannankieli I Kiruna. Meänkieli betyder ”vårt språk”. Tornedalingar heter tornionlaaksolaiset på meänkieli.

Tornedalingarna förtrycktes länge av den svenska staten och det svenska majoritetssamhället. En del av detta var den så kallade försvenskningspolitiken: barnen fick inte prata meänkieli, folk skaffade svenska efternamn osv. Enligt Sannings- och försoningskommissionen för tornedalingar, kväner och lantalaiset ledde det till att generationer gick miste om sitt modersmål. Vissa tornedalingar eller tornedalsättlingar växer upp utan att lära sig språket. Och det finns ett ord på meänkieli för dem: ummiko – en som inte talar sitt språk. Här berättar exempelvis tornedalingen Charlotte Kalla om vad det betytt för henne.