Att plocka och framför allt äta bär hör sommaren till. Bär har ofta namn som är rotade i den lokala kulturella myllan. Därför skiljer sig namnen åt inte bara grannländer emellan, utan även inom länder. Lingon, vinbär, hallon och hjorton blir på norska tyttebær, solbær, bringebær och multebær. Och det finns flera dialektala namn i Sverige. Hallon har namn som fallbär, brannbär, hinnon och bringbär. I mellesta och norra Sverige har hjorton kallats myrbär, och snotta/snottebär på sina håll längs norrlandskusten. I västra Sverige förekommer molta/multa, som är besläktat med det norska multebær. Lingon har kallats krösen, kröser i delar av Götaland.
Ett kul namn på blåbär är skvallerbär (förekom enligt SAOB ”i vissa trakter”). Blå läppar och tunga skvallrar ju om att man ätit blåbär. Varianten svarta blåbär har i Skåne kallats skomakarbär eftersom de är blanka som nyputsade skor. Blåbärets mindre eftertraktade kusin odonet (odon) har också flera gamla namn, däribland de lite grövre pungbär, hundbollar eller hundkoddar, som de kallades för att de växer parvis som två testiklar. Detta är ett bär med oförtjänt dåligt rykte; vissa tror att det är giftigt eller onyttigt, men i själva verket innehåller det mer C-vitamin än blåbär. Det finns dock ett bär som förtjänar sitt hiskeliga rykte – mer om det nedan.
Källor: SAOB, SO, Institutet för språk- och folkminnen
|
