Historik för griphummer
Not: Texten bygger på "Svensk etymologisk ordbok" av Elof Hellquist. Utgiven 1922. Ändringar har gjorts för denna digitala utgåva av Sinovum Media. Fel förekommer på grund av maskinell inläsning av texten.
- griphummer, öknamn särsk. på exekutionsbetjänter o. tullnärer, G. F. Dahlgren, från lågtyska griphummers, egentligen om humrar med stora klor (till gripa). Väl av äldre nysvenska Gripomenes Leopold, Weste 1807, danska Gripomenus Holberg Jeppe och så vidare, vanligen betraktat som en makaronisk bildning griphomines, till latin homines, människor; i så fall ursprungligen från studentspr., som älskat dylikt blandspråk (jämför t. ex. den lundensiska dikten: Gingimus in gatis osv.); kan emellertid svårligen skiljas från likabetyd. franska gripimini, grippeminaud, som synas ha ett annat ursprung. Jämför Å. Munthe Stud. i mod. språkv. 6: 175 f.
