Bygger på Bonniers svenska ordbok av Peter A. Sjögren, Iréne Györki och Sten Malmström, 10:e upplagan 2010
Om det rör sig om två olika ord med samma stavning så markeras detta med en skiljelinje, se t ex ”negativ”.
Uttal skrivs alltid inom klamrar [-]. Ibland ligger uttalet i texten men oftast under rubriken ”Hur uttalas?”.
Streck under bokstav innebär att det är där betoningen på ordet ska ligga.
||-tecken markerar att böjningsändelse följer. Ändelserna ska läggas direkt till
uppslagsordet: ”ring … || ‑en; -ar” ska uttydas: ”(en) ring bestämd form
singularis ringen, obestämd form pluralis ringar”. Om uppslagsordet ändrar form vid en
viss böjning, skrivs hela ordet eller åtminstone stammen om, t.ex. ”jätte -n;
jättar”, ”överförd ‑fört.” Ord som slutar på –are
är dock undantagna från denna regel.
Det finns en del inkonsekvenser på det
här området, orsakade av sparsamhet med utrymme i boken, i det här fallet att inte
sätta ut identiska böjningsuppgifter flera gånger i en artikel. Regeln i de allra flesta
fall är att en punkt ”ärver” böjning uppåt i texten, d v s om det
ligger en böjning under punkt 2 men ingen under punkt 1 så gäller punkt 2:s böjning
för båda, men regeln är alltså inte 100-procentig.