Hur används ordet ljudskridning

Nederländskans ljudskridning gick inte samma väg som högtyskans.

Det lågtyska inflytandet underlättades avsevärt genom att detta språk redan innan stod de nordiska tungomålen nära på grund av deras gemensamma germanska ursprung och frånvaron av högtysk ljudskridning.

Den mest välkända är den ljudskridning som beskrivs av Grimms lag och Verners lag (de flesta forskare anser att de båda lagarna utgör successiva steg i samma utveckling), formulerade av Jacob Grimm 1822 respektive Karl Verner 1876.

Det förekommer i många dialekter (med huvudtyperna högtyska och lågtyska, som dock tidigare var att betrakta som egna språk), och har mer än de flesta andra germanska språk bevarat mycket av den urgermanska grammatiken, med exempelvis i större omfattning bibehållna kasusböjningar, men i andra sammanhang förändrat sig längre från urgemanskan än många andra språk bland annat genom en ljudskridning där p blivit f, (svensk skepp, engelska ship, tyska schiff) t blivit s/z (svenska tid, engelska time och tyska zeit och svenska äta, engelska eat och tyska essen) och k blivit ch (svenska språk, engelska(ordet speak i annan betydelse idag), tyska sprache).

Grimm själv avsåg med die Deutsche Lautverschiebung såväl den germanska (" första") ljudskridningen som den högtyska (" andra") ljudskridningen.