Synonymer till norr

• 0. ett väderstreck;
     norra delen av ett land eller dylikt.

0. På förmiddagen besköts även en villa i området Ersboda norr om Umeå.

   Till skillnad från Simone Niggli har han sprungit längst i norr förut.

   Olyckan skedde vid en järnvägsövergång i Vallentuna norr om Stockholm.

   Två inbrottstjuvar greps på måndagskvällen sedan de tagit sig in på ett återvinningsföretag i Kil norr om Karlstad.

   Olyckan inträffade i Nazaré som ligger norr om Lissabon.

1. norr, adverb, fornsvenska nor(r) (av *norþr) jämte nordher ävensom nordh = fornisländska o. fornnorska norðr, norð-, danska nord, äldre danska även norder-, fornsaxiska north, medellågtyska norder, fornhögtyska, nyhögtyska nord, anglosaxiska norð (engelska north); från urgermanska språk även franska nord; av urgermanska *nurþra-, *nurþa- = ie *nr̥tro-, *nr̥to-, bildningar med komparativsuffixen -tr-, -t-, närmast motsvarande umbr. nertru, åt vänster; väl med Bugge, Brugmann med flera besläktat med forngrekiska éneroi, de underjordiske, énerthe(n) med mera, nedifrån, (e)nėrteros, den andre, sanskrit náraka, underjord. Grundbetydelse är 'vänster', dvs. med utgångspunkt från indoeuropéens huvudväderstreck öster, den uppgående solen, mot vilken han vände sig vid bön o. offer; jämför sanskrit savyá-, iriska túath med flera, som betyda både 'åt vänster' o. 'nordlig', ävensom iriska fo-chla, norr, kompar. till clé, vänster. Av de övriga analogt bildade urgermanska väderstrecksbeteckningarna synes norr ensamt bevara minnet av detta urgamla orienteringssätt; men även dessa ha, enligt de sannolikaste härledningarna, sin utgångspunkt i solens vandring på himlavalvet. — Väderstrecket 'norr' benämndes för övrigt efter t. ex. vindar (forngrekiska ta bóreia, nord(en) : boréas, nordanvind), årstider (t. ex. litauiska žiėmieì, vinter o. norr), stjärnbilder (forngrekiska árktos, norr, egentligen om Stora Björnen) och så vidare — Även som substantiv: fornsvenska nor = fornisländska o. fornnorska norðr n., jämför fornsvenska nordh. Jämför nordan, nord(en). — Härtill: adjektiv norra, från oblika kasus av fornsvenska norre (jämte -y-, -ö-, ävensom nörþre), motsvarande fornisländska o. fornnorska nyrðri, danska nordre, anglosaxiska norðerra med mera Formerna utan omljud äro de äldre, bildade med ett suffix -(a)r; de med omljud däremot analogibildningar (på -iz- > -iʀ-) efter typen lägre. — Härtill fornsvenska superl. norþaster, nordharster, nordhester, äldre nysvenska nordast t. ex. P. Svart, Wivallius. — Norrbagge jämte bagge, öknamn på norrmännen, t. ex. A. Oxenstierna 1644: norbaggar; G. I:s reg. 1525 med flera: bagge; såsom sådant omnämnt i en norsk konungasaga, enligt vilken Birger Jarl år 1257 förbjöd sitt följe att under konung Håkan Håkanssons besök kalla normännen bagga; som tillnamn på en dansk biskop Sven (Norbag(g)e) o. 1080; jämför även baggsöta. Möjligen = det fornsvenska tillnamnet bagge; jämför också svenska dialekt bagge, gosse, yngling. Ordet är sannolikt etymologiskt identiskt med djurnamnet bagge o. därmed sammanhängande beteckningar; men behöver därför icke vara detta namn i överförd användning (jämför i så fall t. ex. John Bull, öknamn på engelsmännen): möjligen utgå samtliga från en germansk grundbetydelse av något tjockt eller klumpigt; jämför de svenska okvädinsorden kloss, knöl och så vidare Dock enligt Noreen Ark. 6: 308 ytterst ombildning av den latiniserade formen Norvagus, norrman, stundom skrivet Norbagus. — Norrön i norröna tunga, om de västnordiska språken; lärt lån från isl.; till fornisländska o. fornnorska norrǿnn, som kommer från norr, norsk = fornsvenska noren med mera, fornhögtyska nordrôni, anglosaxiska norðerne (engelska northern); väl bildat med en avledning motsvarande -āneus i latin extrāneus, utifrån kommande, osv.

Proletär

Synonymer till proletär