Historik för skrattabborre
Not: Texten bygger på "Svensk etymologisk ordbok" av Elof Hellquist. Utgiven 1922. Ändringar har gjorts för denna digitala utgåva av Sinovum Media. Fel förekommer på grund av maskinell inläsning av texten.
- skrattabborre (dial.), vattenödla, Linné 1734, till äldre nysvenska skratte, narr, dåre, L. Petri (även i svenska dial.), tomte 1657, svenska dialekt skratten, den onde, fornsvenska skratte, tomte = fornisländska o. fornnorska skratti, trollkarl, i nyisländska om den onde, medelhögtyska schratze, skogsdjävul, tomte, och så vidare, besläktat med svenska dialekt skrate, spöke, tomte; jämför med urgermanska -d-: fornhögtyska ser åto. Av ovisst ursprung; snarast till urgermanska skrat, larma (se skratta); knappast däremot, med Torp Etym. Ordb. s. 615 sp. 1, egentligen: hopskrumpet väsen, till urgermanska roten skre(n)f) i sk rinn. — Formväxlingen beror åtminstone delvis på eufemistiska o. hypokoristiska inflytelser; jämför med avseende på den långa konsonanten de till samma sfär hörande jätte, raggen cl. t. ex. anglosaxiska scucca, demon, ond ande, vid sidan av sena (i dcadsciia). — Hit hör även svenska dialekt skrutt, den onde. — Namnet skrattabborre syftar på det fula utseendet; jämför det ävenledes förekommande troll fisk.
