Testa våra nya ordspel
Kostnadsfritt
Bygger på Bonniers svenska ordbok av Peter A. Sjögren, Iréne Györki och Sten Malmström, 10:e upplagan 2010
Om det rör sig om två olika ord med samma stavning så markeras detta med en skiljelinje, se t ex ”negativ”.
Uttal skrivs alltid inom klamrar [-]. Ibland ligger uttalet i texten men oftast under rubriken ”Hur uttalas?”.
Streck under bokstav innebär att det är där betoningen på ordet ska ligga.
||-tecken markerar att böjningsändelse följer. Ändelserna ska läggas
direkt till uppslagsordet: ”ring … || ‑en; -ar” ska
uttydas: ”(en) ring bestämd form singularis ringen, obestämd form pluralis
ringar”. Om uppslagsordet ändrar form vid en
viss böjning, skrivs hela ordet eller åtminstone stammen om, t.ex. ”jätte
-n; jättar”, ”överförd ‑fört.” Ord som slutar
på –are är dock undantagna från denna regel.
Det finns en del
inkonsekvenser på det här området, orsakade av
sparsamhet med utrymme i boken, i det här fallet att inte sätta ut identiska böjningsuppgifter
flera gånger i en artikel.
Regeln i de allra flesta fall är att en punkt ”ärver” böjning uppåt
i texten, d v s om det ligger en böjning under punkt
2 men ingen under punkt 1 så gäller punkt 2:s böjning för båda, men
regeln är alltså inte 100-procentig.
verb | |||
---|---|---|---|
aktiv | passiv | ||
grundform | att spånga | att spångas | |
nutid | spångar | spångas | |
dåtid | spångade | spångades | |
supinum | har|hade spångat | har|hade spångats | |
imperativ | spånga | ||
particip | |||
presens | spångande | ||
perfekt | en spångad ett spångat den|det|de spångade |