tad

Historik för tad

tad n., gotländska, gödsel = fornisländska o. fornnorska tað, norska tad; från nordiska språk: nordeng. tad, tathe, gödsel, särsk. om sådan utbredd på marken, av urgermanska *taða-; svenska dialekt *tada (toðo), dalm., hö från fet jord, Aira, *taduhö = fornisländska o. fornnorska taða, gödslad äng, gräs från dylik, norska tøda detsamma, sydty. dialekt zatten, utbrett hö; jämte verbet svenska dialekt täda dalm., gödsla = fornisländska o. fornnorska teðja, norska tedja detsamma = fornhögtyska, sydty. dialekt zetten, breda ut (hö) (jämför nyhögtyska verzetteln, slösa bort, o. zettel, varp å väv). Till den urindoeuropeiska roten da, də (dāl) i forngrekiska datéomai, delar, daíomai och så vidare (Fick I4 s. 64, 451), vartill part. pf. *dətó-, det utbredda och dylikt På grund av finska lånordet tade (genitiv tate(h)en av *tatezen), gödsel, ansätter Karsten Germ.-finn. Lehnw.-stud. s. 100 en urgermanska s-stam *taðes-. — Tad är ett av de icke sällsynta ex. på gamla ord, som i östnord. språk endast kvarleva i de ålderdomliga dalmålen o. gotländska dialekt Mera spridd är däremot l-avledn. talle m. (fåra- o. d.), gödsel (särsk. hoptrampad), i sht. (eller uteslutande?) i vissa götamål t. ex. vg., smål. o. dalsl. = norska talle (i synnerhet av får o. get), danska dialekt tåll', av *tað-l-, dimintitivavledn. av tað.