Historik för Ödeshög
Not: Texten bygger på "Svensk etymologisk ordbok" av Elof Hellquist. Utgiven 1922. Ändringar har gjorts för denna digitala utgåva av Sinovum Media. Fel förekommer på grund av maskinell inläsning av texten.
- Ödeshög, sn i Östergötland, fornsvenska Ödhishögh, snarast ej till fornsvenska substantiv ödhe (se öde 1), utan till ett fornsvenska personn. *Ödher, vartill även Öslöv Skå. (fornsvenska Öthesleeff), växelform till fornsvenska personn. Ödhe = fornisländska o. fornnorska Auði. Jämför fornsvenska Anundahögh, om Anundshögen å Badelundsåsen Västmanland (en i närheten befintlig runstensinskrift innehåller namnet Anund), fornsvenska Hanögha Östergötland (nu Haninge), egentligen: Hanes hög (författare NoB 4: 139), fornsvenska Haraldzhögh Östergötland, fornsvenska Hildishögh (nu Hilleshög Uppl. o. Skå.) till fornsvenska personn. *Hildir, Vämmenhög (: fornsvenska personn. Væmund). Somliga med yngre biformer på -sjö, t. ex. Onsjö Väne Västergötland, fornsvenska Odhenshögh, till Oden, Rävsjö Östergötland, fornsvenska Ræfshögh.
