Ropet från höjden
Rama – eller Ramah på hebreiska – betyder ungefär ”höjd”. Det var namnet på en stad i Benjamins område, omkring åtta kilometer norr om Jerusalem. Enligt Jeremia 40:1 var det här de babyloniska styrkorna samlade judiska fångar innan de fördes bort i exil. Rama blev därmed en plats förknippad med förlust och fördrivning.
I Jeremia 31:15 möter vi en bild som skulle leva vidare i årtusenden:
”Rop hörs i Rama, gråt och högljudd klagan: Rakel begråter sina barn, hon låter inte trösta sig, ty de finns inte mer.”
Rakel var enligt Bibeln hustru till Jakob och mor till Josef och Benjamin. Hon hade dött långt före händelserna som skildras i Jeremias bok, men framträder här som en symbolisk mor som sörjer sina ättlingar när de förs bort från sitt land. Hennes gråt uttrycker sorgen över ett helt folks öde.
Flera hundra år senare citerar evangelisten Matteus samma vers i berättelsen om kung Herodes barnamord i Betlehem (Matteus 2:18). Den nya katastrofen speglar den gamla: Rakel får återigen representera en mors förtvivlan över förlorade barn.
Det är här vi hittar ursprunget till vårt svenska ord ramaskri: ett skri från Rama, förknippat med djup sorg och förtvivlan.
Från Bibeln till svenska språket
Hur blev namnet på en biblisk stad en del av det svenska ordförrådet? Vägen går sannolikt via danskan och den dansk-norska skrifttraditionen.
Enligt språkforskaren Elof Hellquist, som sammanställde Svensk etymologisk ordbok i början av 1900-talet, kommer det svenska ordet sannolikt från danskans och norskans rama-skri. Själva sammansättningen är en senare språklig bildning, där platsnamnet Rama har förenats med ordet skri.
I äldre danska och norska texter hittar vi både uttryck som ett skri i Rama och sammansättningen ramaskrig. Båda anspelar på bibelorden om Rakels klagan, men används efter hand om betydligt vardagligare former av upprördhet.
Den historiska danska ordboken Ordbog over det danske Sprog dokumenterar hur Rama blev en bild för högljudda protester. Även i norsk litteratur från 1800-talet förekommer ramaskrik, bland annat hos Henrik Ibsen, vilket framgår av Det Norske Akademis ordbok.
Exakt när sammansättningen först uppstod vet vi inte. Men när ordet dyker upp i svenska skriftliga källor under senare delen av 1800-talet har det redan fått den betydelse vi känner igen i dag.
Svenska Akademiens ordbok ger ett belägg från 1879 och beskriver ordet som ett upprört protesterande, fördömande eller klagande – ett våldsamt skri av förbittring eller missnöje.
Under 1900-talets första hälft hittar vi ordet i sammanhang som ligger långt från den bibliska berättelsen. SAOB återger exempelvis en formulering från 1932 om att det nästan alltid uppstår ett ”ramaskri av missnöje” när ett Nobelpris delas ut.
Från Rakels förtvivlan till nobelprisgräl. Ordet hade lämnat sitt bibliska sammanhang och blivit ett användbart uttryck för starka reaktioner i samhällsdebatten.
Vill du utforska fler synonymer till ramaskri? Se ord som klagan, folkstorm och proteststorm.
Från klagorop till klickrubrik
I dag är ramaskri ett välbekant ord i svenska nyhetsrubriker. Det kan bli ramaskri efter ett politiskt beslut, en kontroversiell reklamkampanj eller en förändring i ett populärt tv-program.
Cambridges svensk–engelska ordbok översätter ordet med outcry, alltså en stark offentlig reaktion av ogillande eller protest. Inte ett spår av Rakel.
Inom språkvetenskapen talar man om betydelseförskjutning när ett ord med tiden får en förändrad eller utvidgad innebörd. I fallet ramaskri har ett uttryck med ursprung i en bestämd biblisk berättelse blivit ett allmänt ord för högljudd upprördhet.
Platsen Rama är okänd för många, Rakel finns inte längre med i tanken och kopplingen till exil, förlust och död har ersatts av en betydligt bredare användning. Kvar finns framför allt föreställningen om ett kraftfullt klagorop, ofta från många människor samtidigt.
Ordet kan dessutom användas med en nypa ironi. När en rubrik talar om ”ramaskri” efter en ganska obetydlig förändring kan det lika gärna vara ett sätt att överdriva reaktionernas omfattning.
Fler bibliska ord som fått nya betydelser
Ramaskri är inte ensamt om den här språkliga resan. Svenskan har flera ord och uttryck med ursprung i bibliska platser och berättelser som med tiden fått en vidare betydelse.
- Syndabock – i Tredje Moseboken beskrivs hur en bock symboliskt får bära folkets synder och skickas ut i öknen. I dag är en syndabock någon som får skulden för något, ofta även när personen inte ensam bär ansvaret.
- Jämmerdal – i äldre kristet språkbruk beskrivs jordelivet som en plats fylld av lidande och sorg. Numera kan vi tala om att lämna ”denna jämmerdal” utan att nödvändigtvis lägga någon religiös betydelse i uttrycket.
- Manna – i Andra Moseboken är manna den föda som Gud låter falla från himlen för att mätta israeliterna i öknen. I dag används uttrycket manna från himlen om oväntad hjälp eller något välkommet som kommer precis när det behövs.
Gemensamt är att orden kan användas utan att den som säger eller skriver dem tänker på deras bibliska ursprung. Berättelserna lever kvar i språket, även när kunskapen om dem har bleknat.
Ett ord med ovanligt stark laddning
Vinsten med ett ord som ramaskri är tydlig: det ger språket ett kort, slagkraftigt substantiv som signalerar starka känslor och högljudda protester.
Men precis som med andra laddade ord spelar sammanhanget stor roll. Som vi tidigare har skrivit i artikeln ”Synonymer som superkraft” är synonymer sällan helt utbytbara. De kan ligga nära varandra i betydelse men skilja sig åt i styrka, stil och värdeladdning.
Ramaskri är exempelvis ett betydligt kraftfullare ord än kritik. Det antyder att reaktionerna är både starka och högljudda, ibland också omfattande. Om några enstaka personer framför invändningar är det inte säkert att ordet ger en rättvisande bild av vad som faktiskt har hänt.
Samtidigt finns det ingen anledning att reservera ramaskri för verkliga katastrofer bara för att ordet har ett tragiskt ursprung. Språk förändras, och ordens betydelser bestäms inte enbart av deras historia utan också av hur vi använder dem i dag.
När vi talar om ett ramaskri efter ett politiskt beslut hör vi knappast Rakels gråt från Rama. Men föreställningen om ett högljutt, känsloladdat rop finns fortfarande kvar. Det är ett fint exempel på hur en berättelse kan leva vidare i språket långt efter att de flesta har glömt varifrån den kommer.
