Synonymer till ty

konj.

för, emedan, nämligen, alldenstund, på grund av att

verb

ty sig till söka sig till, söka sällskap hos, trygga sig till, hålla sig till

Användarnas bidrag

synonymer

enär, därför, därför att, eftersom, då

Hjälp oss förbättra innehållet

Föreslå nya ord eller lämna feedback

Föreslå ett nytt ord eller uttryck

Fyll i samtliga fält markerade med en asterisk (*) korrekt för att skicka in ditt bidrag, och var noga med stavning.

Tack för att du bidrar till vår levande ordbok!

Vad betyder ty?

1. förklarande konjunktion som inleder huvudsats (mest i skriftspråk), för: jag får gå, ty han kan inte
2. något ålderdomligt ord i några uttryck(et): i ty fall i detta fall;
  ty åtföljande därmed åtföljande
1. ty sig till söka sig till, hålla sig till || -r, -dde, -tt

Uttryck och ordspråk relaterade till ty

Uttryck som innehåller ty

med ty åtföljande
Betydelse: Med därmed åtföljande
Exempel: Börskraschen, med ty åtföljande förluster för enskilda människor, tar åratal att reparera

Hur används ordet ty?

konj.

Någon måste ha förtalat Franz K ty utan att ha gjort något ont har han kommit att definieras som en dysterkvist.
Nu kan ledarbloggen emellertid avslöja att om några månader är det dags för lite ny Vilksupprördhet ty då gästar den kontroversiella konstnären nämligen Stockholm med en utställning.
Det man vunnit i pris vid tillverkningen och montering förlorar man vid framtida reparationer ty istället för sedvanligt underhåll får man än en gång byta ut.
Det borde vara enkelt, ty ni vet att muslimerna har en kollektiv vilja.
Att lasta av väljarna samhällsproblem är dåligt ty då tar man ifrån dem möjligheten att drömma om något bättre.
Men det hade varit bättre om avslutningen hade varit inledningen på hans artikel ty då hade han kanske rannsakat sig själv och upptäckt att han inte tänkt klart i denna fråga och väntat med att skriva sin artikel.

verb

De partier i opposition som Fredrik Reinfeldt och hans kolleger har att ty sig till erbjuder i dag svårigheter av skiftande slag.
Han tyr sig gärna till mamma och pappa i sådana situationer.

Historik för ty

1. ty, konjunkt., i äldre nysvenska även dy, fornsvenska þy, ty, även o. ursprungligare: därför att, emedan (jämte þy at, thy thæt), dessutom o. äldst adverb: därför (ännu i äldre nsv.), dess (i förbindelse med kompar.), dock, motsvarande fornnorska þý, isl.-fno. því, sällan þí, norska di, danska ti. Egentligen dativ singular neutr. till det, kvar i svenska i ty fall, icke för ty, jämför dylik, dymedelst, ännu i gamla bibelövers. t. ex. 'hafwer han dock, af thy han led, lärt lydno'. Fornsvenska þȳ utgår enligt somliga från äldre *þīu (>þȳ genom u-omljud) = instrumentalerna fornsaxiska thiu, fornhögtyska diu (jämför t. ex. Noreen Gesch.3 s. 183; dock tveksamt). Enligt Kock Ark. 6: 21 har þȳ utvecklats ur *þvī (= fornisländska o. fornnorska því) i relativt oaccentuerad stavelse. Fornisländska o. fornnorska pvi är i alla händelser en ombildning av þí i anslutning till hví (= vi 2). Detta þí (= gotiska þei, att med mera) innehåller (med Bechtel och så vidare) i sin tur en gammal urindoeuropeiska lokativ tei (se dit). En annan bildning är den gotiska instrument. þê. — Tyvärr, fornsvenska thy wær, till fornsvenska þy i betydelse 'dess, desto'. Förr även tyvärre, t. ex. Bellman: 'Han svarar ej tyvärre'; jämför fornsvenska thy ær værra.
2. ty, svenska dialekt, orka, förmå, sträcka sig, räcka till = norska ty(a), hjälpa, förslå, nå, fornisländska o. fornnorska týja, svenska (st.) verb, hjälpa (även tǿja, flertydiga biformer till tjóa detsamma, delvis st. vb; jämför nedan), danska dialekt tye, orka, hålla ut. Fornisländska o. fornnorska tjóa är etymologiskt = gotiska tiuhan, draga, nyhögtyska ziehen och så vidare, alltså även med medellågtyska tên, varav äldre nysvenska te, begiva sig, te sig till, sluta sig till; se närmare under kausativet töja. — Härjämte fornisländska o. fornnorska fulltýja (Fáfn.-mál), hjälpa, motsvarande fornhögtyska follaziohan (nyhögtyska vollziehen), medellågtyska vultên; egentligen: fullständigt draga, varav: utföra, hjälpa (jämför till betydelse nyhögtyska vollstrecken, utföra). Ur denna sammansättning har möjligen týja lösgjorts. Týja : gotiska tiuhan = fornisländska o. fornnorska flýja : fornsaxiska fliohan (se fly 3). — Hit hör också fornisländska o. fornnorska fullting(r), hjälp, bistånd; väl av *fulltýjing eller att betrakta som en elliptisk bildning. — I svenska o. norska dialekt är detta ty stundom svårt att skilja från följ.
3. ty (till), sluta sig till (om ordets förekomst i nysvenska se nedan), fornsvenska thȳ, thȳa, äldre thȳdha, ty (till), lita (till), räkna på = fornisländska o. fornnorska þýða, göra blid eller vänlig, þýðast e-m (til e-s), ty sig till, norsk-danska ty til, äldre danska ty(de), sluta sig till, hedra, anglosaxiska (ge)tíedan (även refl.), sluta sig till; med annan betydelse: gotiska þiuþjan, välsigna, mholl. dieden, hjälpa, gagna. Avledning av fornisländska o. fornnorska þýðr, vänlig, jämför fornsvenska thȳdhin detsamma (svenska dialekt tyen, tam, om djur, efterhängsen), motsvarande anglosaxiska geþiede, god, jämför gotiska þiuþ n., det goda, ävensom svenska dialekt tydlig, lustig, rolig, fornsvenska thȳdheliker, vänlig, och så vidare Sannolikt, med K. F. Johansson PBB 15: 238, besläktat med latin tūtus, trygg, säker, egentligen part. till tuēri, skydda, ge akt på (som säkerligen ej, såsom stundom antages, hör till roten tu, svälla, vara stark; se tumme osv.). Knappast talar däremot för denna tolkning (såsom Walde anser s. 797) det av Wood hit också ställda fornhögtyska githiuti, som ger akt eller förstår, som substantiv: uttydning, då väl detta ord hör samman med tyda, tolka och så vidare, vilket ej med Wood får förbindas med ovan behandlade ordgrupp utan är en avledning av fornisländska o. fornnorska þjóð, folk och så vidare — Ordet, som ej upptages i äldre ordböcker (ännu ej ens hos Dalin 1853), uppträder i litteraturen såsom reflex. (ty sig till) hos Strandberg 1857; ty till däremot först i början av 1890-t. (SDS 1892, P. Rosenius osv.); o. har dels upptagits från dialekt o. dels lånats från norska, norsk-danska (Ibsen, Bjørnsen) eller danska Jämför E. Ljunggren Festskr. t. Sdw. s. 355. — Om det obesl. äldre nysvenska te sig till, ty sig till, se under töja; jämför även under ty 2 slutet.