Vad betyder blänga?

    1. glo, snegla (ilsket, ibland förvånat, dumt) || blänger, blängde, blängt
Mer innehåll nedan
Fortsätt scrolla

Hur används ordet blänga?

      1. Från min cykel har jag börjat blänga på dessa rasslare i Stockholmstrafiken.
      1. Då är stämningen näst intill andäktig och den starka känsla av gemenskap som infinner sig skulle få vilken hopsvetsad scoutkår som helst att blänga avundsjukt.
      1. – Han brukade blänga på mig.
      1. På polisens foton i utredningen till åtalet mot mannen på onsdagen, ser man honom argt blänga in i kamera.
      1. De sitter utspridda i en sal med armarna i kors, blängande på varandra och tittandes mot sin ledare.

blänga i ordbok från 1870

Historik för blänga

  • blänga, o. 1750, motsvarande norska blengja, väl besläktat med svenska (dial.) blingra, blinka, skimra; möjligen av en nasalerad form av roten i bliga.

Mina sökningar

Dagens namnsdag

Tekla

Grekiskt namn som består av betydelseelementen gud och rykte..

Tea

Kortform för de grekiska namnen Dorotea, Guds gåva, Teodora, Guds gåva, och Teresia kvinna från ön Thera..

Hur böjs blänga ?

verb
aktiv passiv
grundform att blänga att blängas
nutid blänger blängs
dåtid blängde blängdes
supinum har|hade blängt har|hade blängts
imperativ bläng
particip
presens blängande