Synonymer till bruka
Vad betyder bruka?
Bygger på Bonniers svenska ordbok av Peter A. Sjögren, Iréne Györki och Sten Malmström, 10:e upplagan 2010
Om det rör sig om två olika ord med samma stavning så markeras detta med en skiljelinje, se t ex ”negativ”.
Uttal skrivs alltid inom klamrar [-]. Ibland ligger uttalet i texten men oftast under rubriken ”Hur uttalas?”.
Streck under bokstav innebär att det är där betoningen på ordet ska ligga.
||-tecken markerar att böjningsändelse följer. Ändelserna ska läggas direkt till uppslagsordet: ”ring … || ‑en; -ar” ska uttydas: ”(en) ring bestämd form singularis ringen, obestämd form pluralis ringar”. Om uppslagsordet ändrar form vid en viss böjning, skrivs hela ordet eller åtminstone stammen om, t.ex. ”jätte -n; jättar”, ”överförd ‑fört.” Ord som slutar på –are är dock undantagna från denna regel.
Det finns en del inkonsekvenser på det här området, orsakade av sparsamhet med utrymme i boken, i det här fallet att inte sätta ut identiska böjningsuppgifter flera gånger i en artikel. Regeln i de allra flesta fall är att en punkt ”ärver” böjning uppåt i texten, d v s om det ligger en böjning under punkt 2 men ingen under punkt 1 så gäller punkt 2:s böjning för båda, men regeln är alltså inte 100-procentig.
Mer innehåll nedan
Fortsätt scrolla
Nästkommande ord
Liknande ord till bruka
bruka i sammansättningar
Hur används ordet bruka?
Nödvärn enligt brottsbalken: Ger både polis och allmänhet rätt att bruka våld för att freda eget eller andras liv.
Vi vet av erfarenhet att den utövande makten kan bruka våld på enskilda individer eller grupper.
Det ingår i polisyrket att kunna behärska sig i provocerande situationer och ha sinnesnärvaro nog att inte bruka överdrivet mycket våld.
Oppositionen har i sin tur anklagat regeringsstyrkorna för att bruka kemvapen.
Det är också i linje med Skogsindustriernas övergripande mål att vi ska bruka skogen så att alla arter i det svenska skogslandskapet kan fortleva.
Miljöteknik och innovationer är en förutsättning för att kunna bruka utan att förbruka naturens resurser.
Inom liberalismen är rätten att bruka sin egen egendom central.
Den som hade råd kunde exempelvis blanda hargalla i vin och bruka produkten som sömnmedel eller som medel mot sängvätande.
Japaner tenderar att bruka säga att haikun är för liten för att ge plats åt diktaren.
Not: Ordklasser och siffror hänvisar till synonymordboken överst. Exempelmeningarna kommer i huvudsak från svenska dagstidningar, tidskrifter, romaner, wikipedia och SVT.
bruka i ordbok från 1870
Betydelse: Innebär derjemte bibegreppet af nytta, vare sig verklig eller icke.
Synonymer: använda, begagna, nyttja, tillgodogöra, njuta, åtnjuta, tillgodonjuta, betjäna sig av, förbruka, anlita, tillita
Betydelse: Hafva för vana att göra något; äfven vanligtvis förete något visst förhållande. Nyttjas företrädesvis i talspråket.
Synonymer: pläga
Betydelse: Bearbeta ler, murbruk, gips, och så vidare
Källa: "Svenska språkets synonymer" av A.F. Dalin. Utgiven 1870.
Vissa ändringar har gjorts för denna digitala utgåva av Sinovum Media.
Historik för bruka
- bruka = fornsvenska = danska bruge, från medellågtyska brûken, av fornsaxiska brûkan = fornhögtyska brûhhan (nyhögtyska brauchen), anglosaxiska brúcan; jämför gotiska brûkjan (pret. brûhta); grundbetydelse: njuta, använda, i nyhögtyska även: behöva o. pläga; i svenska dessutom: bearbeta (om jord m. m.), av urindoeuropeiska *bhrug- i latin fruor, (stam: frūg-), njuter, fructus (se frukt).
Not: Texten bygger på "Svensk etymologisk ordbok" av Elof Hellquist. Utgiven 1922. Ändringar har gjorts för denna digitala utgåva av Sinovum Media. Fel förekommer på grund av maskinell inläsning av texten.
Mina sökningar
Dagens namnsdag
Beatrice
Fransk variant av det latinska namnet Beatrix: lyckobringande.
Beata
Latinskt namn som betyder lycklig.
Mest söktaföregående vecka
Hur böjs bruka?
| aktiv | passiv | |
|---|---|---|
| grundform | att bruka | att brukas |
| nutid | brukar | brukas |
| dåtid | brukade | brukades |
| supinum | har|hade brukat | har|hade brukats |
| imperativ | bruka | |
| particip | ||
| presens | brukande | |
| perfekt | en brukad ett brukat den|det|de brukade | |