Definition av bysantin
- (historiskt) invånare i Bysans (Östromerska riket)
bysantin
Föreslå nya ord eller lämna feedback
Fyll i samtliga fält markerade med en asterisk (*) korrekt för att skicka in ditt bidrag, och var noga med stavning.
Tack för att du bidrar till vår levande ordbok!
Not: Ordklasser och siffror hänvisar till synonymordboken överst. Exempelmeningarna kommer i huvudsak från svenska dagstidningar, tidskrifter, romaner, wikipedia och SVT.
Han bekämpade kraftigt det sönderfallande kalifatets emirer, men till sjöss var bysantinarna ännu underlägsna saracenernas rövarflottor.
Belägringen hävdes snart då ett uppror, lett av Murads trettonårige bror Mustafa och understött av såväl bysantinarna som flera turkiska emirat, kallade på sultanens uppmärksamhet i Anatolien.
Wolfs distinktion härstammar från schismen mellan romarna (alltså bysantinarna som vi kallar dem idag) och frankerna under 800-talet då Karl den store, i samförstånd med påven i Rom, ville legitimera sina maktanspråk genom att överta det romerska arvet.
Senare ockuperades området av östgoter, bysantiner och från 1000-talet italo-normander.
Efter Västromerska rikets fall (476) kom Tuscien jämte andra italienska provinser under heruler, östgoter, bysantiner och langobarder.
| singular | plural | |||
|---|---|---|---|---|
| obestämd form | bestämd form | obestämd form | bestämd form | |
| nominativ | en bysantin | bysantinen | bysantiner | bysantinerna |
| genitiv | en bysantins | bysantinens | bysantiners | bysantinernas |
Grekiskt namn som består av betydelseelementen *gud* och *rykte*.
Kortform för de grekiska namnen Dorotea, *Guds gåva*, Teodora, *Guds gåva*, och Teresia *kvinna från ön Thera*.
Vara en naturbegåvning på ett område; passa utmärkt för något
Han argumenterade alltid som liten och verkade vara född till att bli advokat