Gamla tänkare på området - sådana som någon gång skymtar fram i denna text men som snabbt överröstas av någon anglosaxisk pressetiker från 1990-talet - brukade säga att rätten, eller åtminstone straffrätten som det här är fråga om, säger vad man inte får göra, medan moralen säger vad man bör göra.
Kanske borde jag ha börjat denna text lite lättsammare, men Runefelt lockar inte till kallprat, det vet alla som läst henne förr.
Boken är ett dubbelt mästarprov, dels för översättaren, dels för Simon som med denna text återkom efter en lång tystnad med ett djärvt stycke litteratur.
Finns det någon som orkat läsa denna text till slut?
En klurig och godmodig vän stack en gång en förtryckt lapp med denna text i min hand.
Det var besvärligt men Shridhar ville bli känd och eftersom han är med i denna text lyckades han väl ganska bra med den målsättningen.
Jag tänker på honom, för att han kommer att bli så till den grad upprörd över denna text - han kommer att skita på sig av harm (minst!)
Är denna text omodern, är det därför Modernista valt bort den?
Den är alltigenom suggestiv på ett så egendomligt, svårfångat vis att jag genast tänker att jag kommer att återvända till denna text många gånger.
Jag blir glad av denna text och dagen börjar bra.
Not: Ordklasser och siffror hänvisar till synonymordboken överst. Exempelmeningarna
kommer i huvudsak från svenska dagstidningar, tidskrifter, romaner, wikipedia och SVT.
Mina sökningar
Dagens namnsdag
Rudolf
Tyskt namn med betydelseelementen ära och varg: berömd varg..
Ralf
Engelskt namn, eventuellt med nordiskt ursprung, med betydelseelementen råd och varg. Även en kortform av det hebreiska namnet Rafael: Gud har helat..
