• 1. förvaltare (på gods, större jordbruk), föreståndare (stationsinspektor) || -n el. -en;
     -er

  ---

• 2. person som skall ha tillsyn över stipendiats arbete, skola med mera || -n;
     -er [-to:-]

Hur uttalas inspektor?

1. [-o:r]
2. [-spekt-]

• 1. 1. Och en dag hade Lalin en idé: Björkman borde söka tjänsten som inspektor för Spinnhuset på Långholmen.
  2. 1. Det hade fabrikens inspektor särskilt framhållit för Maja när han ställt dem under hennes ledning.
  3. 1. Och om man gick hela den långa vägen fick man betala för att gå över Djurgårdsbron eftersom den underhölls av en inspektor som i gengäld fick ta upp broavgift.
  4. 1. Och när de till sist kom fram skakade de av köld och gråt och såg så eländiga ut att fabrikens inspektor knappast förmådde ge dem den uppläxning han förberett.
  5. 1. Vidare bodde i den flygeln som sagt också inspektor Ek med sin familj samt herr Eneborg och taffeltäckaren den vackre och muntre unge Jon.
  6. 1. Det lät som ett ordbyte mellan inspektor Ek och en annan mansperson.
  7. 1. Det var inte allenast Sverker som plågade henne utan tillika madame Ek som var hustru till godsets inspektor och som bodde i samma flygel som Stina och Sverker.
  8. 1. Men det är inte illa för en tjugufyraåring att ha blivit inspektor på ett så stort gods.
  9. 1. Kritisera skötseln kunde han inte; inspektor Mårtensson hade gjort ett gott arbete och det fanns ingenting att anmärka på.
  10. 1. Han var också inspektor för juridiska föreningen i Göteborg.