<
Svenska Synonymer
Välj en ordbok


Svenska Synonymer
Välj en ordbok


Synonymer till klaff

Vad betyder klaff?

<

Bygger på Bonniers svenska ordbok av Peter A. Sjögren, Iréne Györki och Sten Malmström, 10:e upplagan 2010

Om det rör sig om två olika ord med samma stavning så markeras detta med en skiljelinje, se t ex ”negativ”.

Uttal skrivs alltid inom klamrar [-]. Ibland ligger uttalet i texten men oftast under rubriken ”Hur uttalas?”.

Streck under bokstav innebär att det är där betoningen på ordet ska ligga.

||-tecken markerar att böjningsändelse följer. Ändelserna ska läggas direkt till uppslagsordet: ”ring … || ‑en; -ar” ska uttydas: ”(en) ring bestämd form singularis ringen, obestämd form pluralis ringar”. Om uppslagsordet ändrar form vid en viss böjning, skrivs hela ordet eller åtminstone stammen om, t.ex. ”jätte -n; jättar”, ”överförd ‑fört.” Ord som slutar på –are är dock undantagna från denna regel.
Det finns en del inkonsekvenser på det här området, orsakade av sparsamhet med utrymme i boken, i det här fallet att inte sätta ut identiska böjningsuppgifter flera gånger i en artikel. Regeln i de allra flesta fall är att en punkt ”ärver” böjning uppåt i texten, d v s om det ligger en böjning under punkt 2 men ingen under punkt 1 så gäller punkt 2:s böjning för båda, men regeln är alltså inte 100-procentig.

Mer innehåll nedan
Fortsätt scrolla

Hur används ordet klaff?

  1. Men det är tufft i toppen och man måste ha klaff för att lyckas.

    Hålet upptäcktes i en klaff på en vinge på onsdagsmorgonen.

    Helt nytt är att man också nu med kateterteknik kan sätta in en konstgjord klaff och ersätta den gamla i lungpulsådern.

    Med klaff på loppet i kväll kan han överraska.

    Sällan har väl två spelare samtidigt spelat med samma klaff som Jonas Björkman och Nicklas Kulti.

<

Not: Ordklasser och siffror hänvisar till synonymordboken överst. Exempelmeningarna kommer i huvudsak från svenska dagstidningar, tidskrifter, romaner, wikipedia och SVT.

Historik för klaff

  1. klaff, på kläder o. 1750, på bord o. detta ord 1800, antagl. av en tysk sidoform till det från lågtyska lånade likbetydande nyhögtyska klappe, besläktat med klappa o. etymologiskt identiskt med nyhögtyska klaff, skall, brak; alltså egentligen: som slår igen med en smäll, om bordklaffar och dylikt, sedan sekundärt om nedhängande klaffar på kläder. — Från betydelse: öppna sig med en smäll utgår nyhögtyska klaffen, gapa (om sår med mera) varifrån äldre svenska klaffa ds.; även (i mhty.), prata och dylikt (jämför nhty. kläffen), varav fornsvenska, äldre svenska klaffa, baktala, klaffare, bakdantare (t. ex. Bibeln 1541); jämför till betyd.-utvecklingen gapa.
<

Not: Texten bygger på "Svensk etymologisk ordbok" av Elof Hellquist. Utgiven 1922. Ändringar har gjorts för denna digitala utgåva av Sinovum Media. Fel förekommer på grund av maskinell inläsning av texten.

Mina sökningar

    Dagens namnsdag

    Barbro

    Svensk variant av det grekiska namnet Barbara: främling eller icke-grekisk kvinna.

    Barbara

    Grekiskt namn som betyder främling eller icke-grekisk kvinna.

    Hur böjs klaff?

    substantiv
    singularplural
    obestämd formbestämd formobestämd formbestämd form
    nominativen klaffklaffenklaffarklaffarna
    genitiven klaffsklaffensklaffarsklaffarnas