Synonymer till klandra
Vad betyder klandra?
Bygger på Bonniers svenska ordbok av Peter A. Sjögren, Iréne Györki och Sten Malmström, 10:e upplagan 2010
Om det rör sig om två olika ord med samma stavning så markeras detta med en skiljelinje, se t ex ”negativ”.
Uttal skrivs alltid inom klamrar [-]. Ibland ligger uttalet i texten men oftast under rubriken ”Hur uttalas?”.
Streck under bokstav innebär att det är där betoningen på ordet ska ligga.
||-tecken markerar att böjningsändelse följer. Ändelserna ska läggas direkt till uppslagsordet: ”ring … || ‑en; -ar” ska uttydas: ”(en) ring bestämd form singularis ringen, obestämd form pluralis ringar”. Om uppslagsordet ändrar form vid en viss böjning, skrivs hela ordet eller åtminstone stammen om, t.ex. ”jätte -n; jättar”, ”överförd ‑fört.” Ord som slutar på –are är dock undantagna från denna regel.
Det finns en del inkonsekvenser på det här området, orsakade av sparsamhet med utrymme i boken, i det här fallet att inte sätta ut identiska böjningsuppgifter flera gånger i en artikel. Regeln i de allra flesta fall är att en punkt ”ärver” böjning uppåt i texten, d v s om det ligger en böjning under punkt 2 men ingen under punkt 1 så gäller punkt 2:s böjning för båda, men regeln är alltså inte 100-procentig.
Mer innehåll nedan
Fortsätt scrolla
Nästkommande ord
Liknande ord till klandra
klandra i sammansättningar
Hur används ordet klandra?
Men frågan är om det inte är ett misstag av BBC att klandra kungen för att ha tackat nej till rustning.
Men man kan inte klandra dem för att vilja hjälpa och samtidigt överleva.
Apropå det: Samtidigt som det irriterar att se underbarn slösa bort sin talang är det svårt att klandra dem som faller för frestelserna på touren.
Det skall mycket till för att en polis skall klandra kolleger i kåren.
- För oss är det så klart tråkigt men man kan inte klandra honom att han tar chansen.
Not: Ordklasser och siffror hänvisar till synonymordboken överst. Exempelmeningarna kommer i huvudsak från svenska dagstidningar, tidskrifter, romaner, wikipedia och SVT.
klandra i ordbok från 1870
Källa: "Svenska språkets synonymer" av A.F. Dalin. Utgiven 1870.
Vissa ändringar har gjorts för denna digitala utgåva av Sinovum Media.
Historik för klandra
- klandra = fornsvenska, isl,: väcka tvist om, genom klander avhända, anmärka, tadla = norsk-danska, äldre danska klandre (i nydanska lån från övriga nordiska spr.); r-avledn. av fornsvenska o. fornisländska o. fornnorska klanda ds.; dunkelt. — Deverbativum: klander = fornsvenska = fornisländska o. fornnorska klandr. klang, yngre lån, jämte äldre nysvenska, svenska dialekt klang, t. ex. Lucidor = fornsvenska (neutr. liksom ofta i äldre nysvenska, ännu hos Lind 1749 m. o. n., hos Sahlstedt 1773 blott m.) = danska, från medellågtyska klank, nyhögtyska klang, av fhty.
Not: Texten bygger på "Svensk etymologisk ordbok" av Elof Hellquist. Utgiven 1922. Ändringar har gjorts för denna digitala utgåva av Sinovum Media. Fel förekommer på grund av maskinell inläsning av texten.
Mina sökningar
Dagens namnsdag
Lydia
Latinskt namn som betyder kvinna från Lydien. Lydien är ett område i Mindre Asien.
Besläktade namn: Lidia
Mest söktaföregående vecka
Hur böjs klandra?
| aktiv | passiv | |
|---|---|---|
| grundform | att klandra | att klandras |
| nutid | klandrar | klandras |
| dåtid | klandrade | klandrades |
| supinum | har|hade klandrat | har|hade klandrats |
| imperativ | klandra | |
| particip | ||
| presens | klandrande | |
| perfekt | en klandrad ett klandrat den|det|de klandrade | |