Hur används ordet offertjänst

Hiereus/sacerdos är beteckningen på Gamla Testamentets präster som förrättade offertjänst, eller på alla kristna (till exempel Första Petrusbrevet 2:5).

Seden anknyter till Gamla Testamentets föreskrifter för leviterna, som var präster i Jerusalems tempel, att de för att vara rituellt rena skulle avhålla sig från sex vid de tider som de gjorde offertjänst.

Hos romarna särskilt övergick adoptivsonen fullkomligt till adoptivfaderns familj, fick barnaställning och arvsrätt i förhållande till honom samt antog hans namn, stånd och offertjänst, men bibehöll ändå sitt gamla släktnamn (nomen) med förändrad ändelse såsom ett andra tillnamn (cognomen) ; så kallades Caius Octavius son efter adoptionen genom Cæsar för Caius Julius Cæsar Octavianus.

Grunden till ett dylikt upptagande var inte bara önskan att ha barn, utan framför allt att förplikta den adopterade att utföra den religiösa offertjänst, som tillhörde familjen och som ofta stod i sammanhang med föreställningarna om livet efter detta och den avlidnes ro i graven ; så var det både hos östasiater (kineser m.fl.) och hos indogermaner (hinduer, greker, romare o.s.v.).

De mest framstående bland Islands " landnámsmän" (nybyggare) byggde vid sin ankomst dit gudatempel (isländska hof) och förrättade själva offertjänsten där.