runa

Synonymer till runa

Användarnas bidrag

synonymer

futhark

Hjälp oss förbättra innehållet

Föreslå nya ord eller lämna feedback

Föreslå ett nytt ord eller uttryck

Fyll i samtliga fält markerade med en asterisk (*) korrekt för att skicka in ditt bidrag, och var noga med stavning.

Tack för att du bidrar till vår levande ordbok!

Vad betyder runa?

1. forngermanskt skrivtecken
2. minnes-, dödsruna se nekrolog || -n;
  runor
1. finsk folkdikt || -n;
  runor

Hur används ordet runa?

Runorna som bildar ordet runa kan ställas upp som en port.
Förutom att vara kopplad till vatten representerar denna runa lagen och dyker som adulruna oftast upp med Tidher.
Han ansåg att varje runa i sig hade en stor symbolisk innebörd och han menade att varje runa var en predikan.
Runorna i dessa femter är ordnade i korsform med en runa i mitten och två på sidorna och en ovan och en under.
Skillnaden mellan ett runliknande tecken och en udda variant av en känd runa är ibland glidande.
Denna runa behandlar mer människan och den oegennyttige och gode kamraten och vännen.
Elizabeth Taylors runa i New York Times låg dock ännu längre.
Det är med stor värme och saknad som vi anhöriga och vänner ristar denna runa för att bevara minnet av vår älskade Bibbi!
Vi är några av hans många vänner inom företagsvärlden som vill rista en runa över en sällsynt omtyckt kollega och vän.

Historik för runa

runa = yngre fornsvenska, 1489 = norska rūna, gammalt formulär, danska rune, runa; utvidgning av fornsvenska rūn f., runa = fornisländska o. fornnorska rúnar plural, bokstäver, runor, magiska tecken o. formler, litteratur, kunskap, gotiska rûna, hemlighet, medellågtyska, medelhögtyska rûne, hemlig viskning eller överläggning, i medellågtyska även: runa, anglosaxiska rún detsamma som i medellågtyska, även: hemlighet, av urgermanska *rūnō- = finska lånordet runo, sång (varifrån svenska runa även fått betydelse 'finsk dikt'). Den magiska betydelse ingår för övrigt i t. ex, äldre nysvenska runobok, trollbok, runokarl, trollkarl (= norska runekall, spåman), folkvisans runaslag, trollsång, o. norska runa, spå, trolla. Besläktat med svenska dialekt runa, locka, tubba, fornsvenska rūna, viska, väl lån från medellågtyska rûnen detsamma, av fornsaxiska rûnôn, motsvarande fornhögtyska runên (nyhögtyska raunen), anglosaxiska rúnian (engelska roun) ds.; jämför fornisländska o. fornnorska rýna, tala förtroligt. Avljudsform: urgermanska *reun- i medelhögtyska rienen, jämra sig, anglosaxiska réonian, mumla. Väl till en ljudhärmande rot ru i lett. runāt, sladdra, anglosaxiska rýn, bölande, ävensom latin rūmor, dovt buller, rykte (jämför rumor), forngrekiska ōrȳ́omai, klagar, tjuter, råmar, osv.; jämför röst 3. Torp Etymologiskt ordb. s. 549 (o. tidigare hos Fick 34: 348). Alltså att till sitt ursprung jämföra med fornisländska o. fornnorska þulr (osv.), talare, recitator, verbet þylja och så vidare till ett onomatopoetiskt þul-, mumla och dylikt — Fornisländska o. fornnorska raun = svenska rön, forngrekiska erevnáō, efterforskar, och så vidare, som av Noreen Urg. Lautl. s. 82 med flera förbindas med runa, höra sannolikt till en annan ordgrupp. — Jämför Gudrun.