Historik för tju
Not: Texten bygger på "Svensk etymologisk ordbok" av Elof Hellquist. Utgiven 1922. Ändringar har gjorts för denna digitala utgåva av Sinovum Media. Fel förekommer på grund av maskinell inläsning av texten.
- tju med mera, norrl, o. gotländska dial.-ord, liehäl eller lielår, dvs. liens krökta del som bindes fast vid skaftet, även tjuv, tjö, gotländska tiau med mera = fornisländska o. fornnorska þjó n., den tjockaste delen av låret, arsklinka, norska tjo med mera, lårstycke, lielår = fornfrisiska thiâch, lår, medellågtyska dê, dech, fornhögtyska dioh (sydty. diech, övre delen av låret), anglosaxiska þéoh (engelska thigh), av urgermanska *þeuha-, alltså ett urgammalt, samgerm. ord för 'lår', i de nyare riksspråk bevarat blott i engelska = urindoeuropeiska *teuko- i litauiska táukas, fettstycke, fornslaviska tukŭ, fett, i avljudsförh. till iriska tón, arsklinka (av urindoeuropeiska *tukn-); väl ytterst en utvidgning av urindoeuropeiska roten tu, svälla och dylikt, i tumme osv.
