I många europeiska språk bildas den kvinnliga kungatiteln från samma ordstam som den manliga. Ofta räcker det med en feminin ändelse:
- Tyska: König → Königin
- Latin: rex → regina
- Polska: król → królowa
- Tjeckiska: král → královna
- Ryska: korol → koroleva
Mönstret är tydligt: orden för kung och drottning hör ihop. Men svenskan, danskan (dronning), norskan (dronning), isländskan (drottning) och färöiskan (drotning) gör något annat. Vårt ord för den kvinnliga monarken kommer från en helt annan språklig familj.
Enligt Etymonline är engelskan och de skandinaviska språken ovanliga bland de indoeuropeiska språken genom att deras ord för drottning inte är bildade av ordet för kung.
Drótt: krigarskaran runt härskaren
Nyckeln ligger i det fornnordiska ordet drótt. Enligt Zoëgas ordbok över fornisländska betyder drótt ungefär ”följe”, ”hird” eller ”krigarskara” – alltså en grupp män som omgav en hövding eller kung. Etymologer kopplar ordet till urgermanska *druhti-, med betydelsen ”trupp” eller ”följeskara”.
Ledaren för en sådan drótt kunde kallas dróttinn – ”herre”, ”hövding” eller ”följeledare”. Ordet användes också om kungar och stormän. I religiösa texter kunde dróttinn till och med beteckna Gud.
Och den feminina formen av dróttinn? Just det: dróttning. Sambandet bekräftas av Svensk ordbok, som spårar dagens drottning till fornsvenska drotning.
Det svenska ordet drottning är alltså inte bildat till kung, utan till en äldre titel för en herre eller härskare. Bakom vår moderna kungatitel finns med andra ord ett språkligt arv från en värld av hövdingar, hirder och krigarföljen.
Från härskarinna till kungens gemål
I äldre nordiska språk hade dróttinn en bredare betydelse än bara ”kung”. Ordet kunde användas om en herre eller husbonde, men också om en hövding, kung eller Gud.
Även dróttning hade en historia som sträckte sig längre tillbaka än dagens svenska kungahus. I fornisländska texter användes ordet som kvinnlig motsvarighet till dróttinn, med betydelser som ”härskarinna” och ”fru”. Det framgår bland annat av Cleasby och Vigfussons isländsk-engelska ordbok.
Men de äldre orden för herre och härskarinna utvecklades inte på samma sätt.
Dróttinn och konungr, föregångaren till vårt kung, förekom parallellt i de nordiska språken. Med tiden blev kung den vanliga svenska titeln för en manlig monark, medan drottning levde kvar som benämning på kungens hustru eller en kvinnlig monark.
Resultatet blev ett märkligt språkligt arv: den manliga och den kvinnliga kungatiteln kommer från två olika ordstammar.
Vill du utforska fler ord med fornnordiska rötter? Sök på drott och se hur det hänger ihop.
Och engelskans queen då?
Här kommer nästa överraskning. Engelska queen kommer från fornengelska cwēn – som kunde betyda ”kvinna”, ”hustru” eller ”drottning”. Ordet går tillbaka på den urindoeuropeiska roten *gʷen-, med betydelsen ”kvinna”, enligt Etymonline.
Och vet du vad som också kommer från samma språkliga ursprung? Svenska kvinna, danska kvinde och norska kvinne.
Enligt Kroonens Etymological Dictionary of Proto-Germanic är de urgermanska formerna kwēniz, som ligger bakom engelskans queen, och kwenō, som ligger bakom de nordiska orden för kvinna, besläktade.
Med andra ord: vårt vardagsord kvinna är språkligt släkt med engelskans queen. Men vårt ord drottning hör hemma i en helt annan etymologisk familj – bland hirder, följen och gamla härskartitlar.
Drottning i dag: från bisamhälle till schackbräde
Att drottning har sina rötter i en fornnordisk hirdvärld hindrar inte att ordet i modern svenska lever ett rikt liv långt utanför kungahuset. Vi talar till exempel ofta om:
- Bidrottning – den fortplantningsdugliga honan i ett bisamhälle.
- Schackdrottning (dam) – den starkaste pjäsen på schackbrädet.
- Skönhetsdrottning – vinnare av en skönhetstävling.
- Deckardrottning, skiddrottning – en kvinna som utmärker sig särskilt inom sitt område.
Här har ordet fått nya användningar, ibland som en titel för den som är främst inom något, ibland som en etablerad benämning med en mer specifik betydelse.
Och det är kanske det mest fascinerande med drottning. Ordet har vandrat från fornnordiska härskartitlar till allt från kungliga slott till schackbräden och bikupor.
Men någon språklig släkting till kung har det aldrig varit.
