Historik för ös-gös
Not: Texten bygger på "Svensk etymologisk ordbok" av Elof Hellquist. Utgiven 1922. Ändringar har gjorts för denna digitala utgåva av Sinovum Media. Fel förekommer på grund av maskinell inläsning av texten.
- ös-gös, dialektord, slösare, även: hös-, ösengös, jämför Grubb 1678: 'Ösegiös och härpesnärp giör en elak Redeswän'. Härtill äldre nysvenska ösgösa, slösa, t. ex. U. Hiärne 1696. Till ösa (o. svenska dialekt hösa) o. svenska dialekt *gösa, ödsla bort, slösa (och så vidare dialekt gjöus) = norska gøysa detsamma, samma ord som fornisländska o. fornnorska geysa, sätta i stark rörelse (vartill ortnamnet Geysir, varm springkälla), norska gøysa, välla fram, av urnordiska *gausian, kausativbildning till fornisländska o. fornnorska gjósa (imperfekt gaus), strömma, och så vidare (se gös 1 o. gåsa i Tilläggen). Av samma slag som t. ex. dialekt hös om flös och härp om snärp med flera (Rietz s. 245, 288); se om dylika bildningar författare Minnesskr. utg. af Filol. Samf. i Gbg 1910 s. 13 f.
