Synonymer till dagg

fukt, fuktighet, imma, väta

piska, karbas, den niosvansade katten; blydagg

Vill du föreslå ett nytt ord eller rapportera ett fel?

Vad betyder dagg?

1. luftfuktighet som kondenseras i form av vattendroppar || -en
1. ett slags straffredskap som förr användes på fartyg, en kort tågända || -en;
  -ar

Bygger på Bonniers svenska ordbok av Peter A. Sjögren, Iréne Györki och Sten Malmström, 10:e upplagan 2010

Om det rör sig om två olika ord med samma stavning så markeras detta med en skiljelinje, se t ex ”negativ”.

Uttal skrivs alltid inom klamrar [-]. Ibland ligger uttalet i texten men oftast under rubriken ”Hur uttalas?”.

Streck under bokstav innebär att det är där betoningen på ordet ska ligga.

||-tecken markerar att böjningsändelse följer. Ändelserna ska läggas direkt till uppslagsordet: ”ring … || ‑en; -ar” ska uttydas: ”(en) ring bestämd form singularis ringen, obestämd form pluralis ringar”. Om uppslagsordet ändrar form vid en viss böjning, skrivs hela ordet eller åtminstone stammen om, t.ex. ”jätte -n; jättar”, ”överförd ‑fört.” Ord som slutar på –are är dock undantagna från denna regel.
Det finns en del inkonsekvenser på det här området, orsakade av sparsamhet med utrymme i boken, i det här fallet att inte sätta ut identiska böjningsuppgifter flera gånger i en artikel. Regeln i de allra flesta fall är att en punkt ”ärver” böjning uppåt i texten, d v s om det ligger en böjning under punkt 2 men ingen under punkt 1 så gäller punkt 2:s böjning för båda, men regeln är alltså inte 100-procentig.

Hur används ordet dagg?

Den som motionerar bör göra det på morgonen när dagg binder pollenet så att det inte flyger omkring.
Till den laddade midsommardagsmorgonens riter hörde att man samlade ihop källvatten eller dagg för att få ihop till en midsommarjäst som skulle garantera att årets alla degar jäste bra.
Luften var fuktig av dagg och det luktade gott av våt jord.
Det är inte ens dagg i skymningen och det är ont om mygg.
Kjolen blev våt av sensommarens tunga dagg som snart skulle frysa om nätterna när luften blev bitter och gräset segt och gult.
Den kalla dunsten av tung dagg slog vällustigt in genom den nervevade rutan.
Den tid som hade förflutit tillsammans med nätternas dagg hade förjagat alla spår.
Jag blev alldeles våt; om det var av dagg eller tårar vet jag inte.
Det våta gräset och idegranshäckarna glimmade av dagg under de svaga morgonstjärnorna.
Nattens dagg gör sitt och berget får en frätskada.

Matrosen slog honom med en dagg för att han tagit en till portion gröt vid frukosten.

Not: Ordklasser och siffror hänvisar till synonymordboken överst. Exempelmeningarna kommer i huvudsak från svenska dagstidningar, tidskrifter, romaner, wikipedia och SVT.

dagg i ordbok från 1870

Betydelse: Fuktighet i luften, som vid jordytans afsvalning om nätterna afsätter sig i droppform på växter och andra föremål.
Synonymer: nederbörd, regn, dugg, dusk, hagel, snö, trindsnö, isbark

Källa: "Svenska språkets synonymer" av A.F. Dalin. Utgiven 1870.
Vissa ändringar har gjorts för denna digitala utgåva av Sinovum Media.

Historik för dagg

1. dagg (i daggdroppe o. d.), fornsvenska dag f. (även m.?) = fornisländska o. fornnorska dǫgg, av samnord. *daggw-, med gg-inskott (såsom i t. ex. hugga), motsvarande fornsaxiska dau m., fornhögtyska tou (nyhögtyska tau), anglosaxiska déaw (engelska dew), av urgermanska *dawwa-, ett speciellt germanskt ord, väl rotbesläktat med sanskrit dhav-, flyta, löpa, forngrekiska théō, löper. Biform: dugg, se detta ord — I utomgerm. språk i stället t. ex. latin rōs, med motsvarande i slavo-baltiska språk (jämför rosmarin), o. det enligt somliga därmed avlägset besläktat forngrekiska érsē. — Daggkåpa, växten Alchemilla vulgaris, 1806, daggskål; den senare leden har avseende på de veckade bladen, jämför äldre svenska vårfrukåpa, danska Mariekaabe, nyhögtyska Marienmantel osv.; den förra leden syftar på det vatten, som avsöndras av bladen och på deras botten samlas till en vattendroppe, som uppfattas som en daggdroppe; jämför även svenska daggskål(ar), dialekt Jungfru Marie tvättskålar.
2. dagg (straffredskap), 1765, jämför danska, holländska dag, nyhögtyska dag(ge); franska dague från germ.; i svenska lånat; av okänt ursprung. — Ett annat ord är medellågtyska dagge, kort svärd, dolk (varav fornsvenska dagge), nyhögtyska degen, franska dague osv.; likaledes dunkelt.

Not: Texten bygger på "Svensk etymologisk ordbok" av Elof Hellquist. Utgiven 1922. Ändringar har gjorts för denna digitala utgåva av Sinovum Media. Fel förekommer på grund av maskinell inläsning av texten.

Liknande ord till dagg

dagga, daggig

dagg i sammansättningar

daggmask, daggkåpa, daggfräsch, morgondagg, daggdroppe, daggbestänkt, daggpunkt, honungsdagg, daggpärla, daggstänkt

Rösta på användares bidrag

Här kan du rösta på bidrag från andra användare. Dina röster hjälper oss att avgöra vilka bidrag som ska läggas till i ordboken.

För mer information, klicka på informations-ikonen nedan.

Här kan du rösta på bidrag från andra användare. Dina röster hjälper oss att avgöra vilka bidrag som ska läggas till i ordboken.

Du kan ge bidraget en positiv, negativ eller blank röst. Du kan rösta på så många bidrag du vill. När du har röstat på ett bidrag kommer du automatiskt att få ett nytt bidrag att rösta på. Om det inte finns några fler bidrag att rösta på försvinner den här rutan.

Tack för att du hjälper oss att göra vår levande ordbok bättre!

Mer innehåll nedan

Fortsätt scrolla